När jag var tonåring och var ute och dansade/festade så var min mamma inte helt bekväm förrän jag var hemma. Hon sov, men inte hårt.
Lampan lös och det första jag gjorde när jag klev innanför dörren var att släcka den. Det var min signal på att hon kunde somna in i den riktigt djupa sömnen och att jag var tryggt hemma.

Sedan var det jag som var mamman och samma sak har gällt för mina grabbar. Lampan släckt = ungen e äntligen hemma!

I natt hade pontan lite svårt att HITTA lampan och jag hörde honom långt innan han ens fattat att han var hemma. Ojdå, undrar hur han mår idag??