Varför är det så många kvinnor och män som nöjer sig i sina förhållande? Varför går de i en relation som de inte trivs i? Genom åren så har jag träffat både manliga och kvinnliga vänner som "trampar på"
De nöjer sig för att de är rädda för ensamheten och de tar inte tag i saken förrän det står en ny utanför dörren och väntar. De är rädda ang ekonomin, rädda ang det sociala nätverket, rädda för vad "folk" ska säga, rädda för att ta hjälp utifrån. De får höra att de är starka som håller ut oftast för barnens skull.
I min värld är det en otrolig svaghet!!
Att inte ha styrka att ta tag i sitt liv, att inte våga stå på egna ben, att inte ställa upp för sina barn som antingen får höra gap och skrik varje kväll eller ännu värre- endast höra den hemska tystnaden. Jag lever mycket hellre ensam i ENsamheten än ensam i TVÅsamheten. Mesar och fegisar, de lever inte alls :-0