Ni vet att jag inte är så himla väldans oerhört förtjust i barn.Jag har ju längtat i sommar att få gå skrikfritt i affärer och att dagis ska öppna igen så att barnen får regler och satta gränser. Ett exempel var idag när jag var på Willys. En mamma med tre barn i åldrarna 9, 5 och 3 skulle jag gissa, gick med en vagn som storasyster körde och bägge bröderna stod i. De gapade och bråkade ganska högt och de flesta i affären noterade dem. Min stora tur gjorde att jag hamnade i samma kö som dem och under denna stund hann jag höra mamman hota med sängen så fort de kom hem, lämna vagnen med barnen i och bara gå, aldrig mera få godis och de fick inte åka med i bilen hem. Jomentjenahallå! Man kan säga mycket om barn, men dumma det är de minsann inte, de orkar inte ens lyssna till alla dessa hot som troligen spelas som en skiva varje timma men aldrig märks av.

Långt innan jag själv fick barn och visste precis hur alla barn skulle uppfostras och hur lätt det var att vara förälder, så lovade jag mig själv att aldrig aldrig någonsin hota med något jag inte skulle kunna sätta i verket. Detta löfte har jag lyckats hålla (ja jag vet att man kanske inte ska hota alls, men va faen) och jag tänkte alltid efter före: Kan jag hålla detta, eller kommer det att bli ett tomt hot?

Du får inte något lördagsgodis! Mitt hjärta skulle brista och gå sönder när lördagen kom och godiset brinner inne för något som hänt tre dagar tidigare, så det hade jag inte kunnat göra, alltså sa jag inte så.

Du får gå och lägga dig! Bra, straffa ongen med en händelse som ska upplevas som mysig varje varenda kväll.

Jag stannar bilen, så får du gå hem. Jo jag hade ju säkert kört av E6 och släppt av min onge på andra sidan Hallandsåsen.

Vänta tills pappa kommer hem! Hallå tjena, bägge är myndiga och bägge skulle fortfarande ha väntat.

Jag säger det bara en gång till! Skitbra, då slutar jag alltså tjata sedan?!

Åh, vad härligt med vuxna söner.
Åh, vad roligt att bli farmor någon gång.
Åh vad farmor har lite att säga till om.
Åh, vad tant kommer få kämpa för att hålla käft.