…får aldrig luta sig tillbaka. Hon måste alltid hålla sig redo. Så idag tjoade tant in när spinningpasset höll på som bäst, till vissas jubel och andras förvåning. Efter tio minuter kände jag att armarna höll på att bli ordentligt trötta efter allt viftande. Funderade ett tag på att jaga sympatier, men med tanke på deras helt sinnessjuka trampande så insåg jag att det skulle inte vara lönt med något gnälleri.

Sus blev iaf glad :-)