Det finns 150 år gamla oskrivna lagar för oss som bor vid havet. De är så självklara och så enkla, så vi blir förbannade då det kommer folk som inte följer dessa. Så nu inför sommar 2011 ska jag informera er som inte kan dem. Man talar om för barnen hur långt ut de får gå i vattnet. Till knäna, till badbyxkanten, till midjan eller till halsen. För då behöver man inte stå vid vattenbrynet och ropa ihjäl sig att de ska komma längre in. Man talar om för barnen att vill de något, får de komma. De får alltså inte stå i vattnet, i dynorna eller vid gungorna och ropa. Alltså, man skriker helt enkelt inte på stranden. Blåser i visselpipa gör man verkligen inte. Jezes.  Man talar om för barnen att de inte ska springa nära folks handdukar, för det skvätter sand på dem då.   Man tar med sig allt skräp när man lämnar stranden. Glasspapper, fimpar och äppelskruttar. Annars blir de som är kvar drabbade av massa måsar som vill festa på rester. Man tvångsbadar/tvättar inte sitt barn som inte vill. Ser tant det så finns det risk att jag går fram och ger dig en kallsup. Vad är skillnaden på att tvinga sitt barn i kallt vatten och att slå det? Pucko!