Jösses som jag längtat efter en semla. Idag fick jag den äntligen, då Anneli och jag dejtade på stan. Mycket socker och inte något löjligt trekantigt litet lock. Kalorierna gjorde vi lätt av med i de butiker vi sedan välte.

...det ÄR inte jag som bor ovanför Hk! Undrar hur många år granen ska stå där? Det är troligen tre år alla redan. Sommar som vinter. Åh, vad jag undrar vem ägaren är.

Denna spelare har jag haft stor glädje av. Sand och vattensäker. Jag har haft den  med på stranden, i parken och på semmen. När vi legat på stranden och vid poolen har det varit perfekt ljud. 

Nu har jag köpt denna goding. Bra ljud. Högt ljud. Den kommer jag ha stor glädje av i förtältet. Även när vi har parkhäng. Eftersom jag inte har några högtalare hemma, så har tv:n varit den enda ljudkällan jag har kunnat koppla min spotify till. Inte längre. Nu är det lönt att varna grannarna om fest igen.

Jag informerade sönerna om mitt inköp och talade om att Linda Bengtzing kommer låta jättebra även i denna. Pontan ville skjuta sig själv och Tobias sa att jag fick välja ut t r e låtar jag ville ha med på spotifylistan på Öland. De känner dock sin mor, så de vet att de inte kommer undan.

Alla dessa smajlisar som vi numera alltid måste lägga till efter ett skämt och ironi. Om det inte finns med, så tror "folk" att det är allvar. Varför då? Hur gjorde vi förr? Då skrevs det ha ha, hi hi, ho ho. Innan dess då? Skrev vi inte roliga saker? Fanns det inga skämt och ironier? Jag tycker många gånger att ett skämt blir hundra gånger roligare om man skippar smajlisen. Det har jag lärt mig av mina söner. De är så sjukt roliga i skrift. Deras ironi, som jag inte lärt mig helt men tränar som faen på, är skitrolig. Jag tycker vi ska träna mer på skämt utan smajlisar. Våga vägra smajlis och ta fram humorn i dig. Träna gärna innan du praktiserar det på fejan *blink blink*

Förresten har jag aldrig aldrig aldrig gjort en sur eller ledsen smajlis och tänker inte heller börja. Snacka om negativ energi liksom.