Något som är sjukt trist är sura miner och dålig service av människor som har ett serviceyrke. Jag anser att hen har betalt för det och då får hen faen i mig bita ihop under arbetstimmarna, även om det är en dålig dag. Jag skiter fullständigt i om frun på morgonen har varit en klimakteriekossa eller om det varit bråk med mamma. Självklart finns det gränser. Jag menar, de ska ju inte ta emot skit av en kund/gäst.Jag såg förra helgen ett gäng från ett stort företag drygt två mil från Halmstad, som hade ett bås på hk. Ett gäng som så fullständigt nonchalerade servitriserna, men krävde och krävde. Tur att inte jag var i personalens kläder, för då hade de haft ölen PÅ sig och inte i sig, men de som jobbade, serverade snabbt och trevligt. Iaf. Igår var jag i Ullared och stötte på 4 stycken personal som var så sjukt nonchalanta när jag trevligt frågade efter olika saker. Jefla ongar tänkte jag och tycker att bossen ska tänka mindre på Morgan och Ola-Conny och mer på de andra ocharmiga golvfolk. Idag var jag på Zäta Caravan i Genevad. Att jag inte fick en hjärnblödning av den nonchalans jag möttes av. Jag visade strupen direkt för den unga tjejen och talade om att jag inget kunde om ämnet men undrade ang bla bla. Fick jag-idiot-förklarar-dig-blicken och svaret att "sådan fråga har jag aldrig fått tidigare, så det vet inte jag" Hennes stil fortsatte och till slut kunde denna kärring inte hålla käft längre och brände av några ilskna kommentarer och drog därifrån. Hamnade sedan på Cheapy och möttes av ett helt underbart mottagande av tjejen i kassan. Hon besvarade mina frågor med hela meningar och även grabben som hjälpte mig, hade trevlig talförmåga. Tror minsann jag blev lite kär i honom under tiden han jobbade med sågen åt mig. Hur svårt kan det vara att vara trevlig och LE??

Tobias har sålt sin första fotobild. Stolt mamma. Följ honom gärna på Insta.

Det här med att puffa varandra har väl egentligen ingen riktigt fattat grejen med. Men jag har några jag puffar och som puffar mig. Roligast är när det går flera veckor och ibland några månader innan man får en puff tillbaka. För då har man glömt bort att man puffat personen och plötsligt har hen gjort en puff.

Så roligt har jag. Vad gör du?   

Pontan är i London och har det gött. Känns bra i ett mammahjärta.

Typ tio sekunder efter jag hade gjort förra inlägget så ringde telefonen. Jag såg att det var Skatan och svarade som jag brukar: Helloooo. Hon frågade vad jag gjorde och jag berättade om mitt soffhäng. Fick då höra att jag borde sätta på mig kläder och komma dit, för mitt tält hade kraschat i stormen. Kraschat är mitt ord, för det var inte så hon sa, men så jag kände det om mitt fina tält som jag dagarna innan gett MVG.

Ett fönster i tältet var sönder (googlat som en galning om köpa nya, men tydligen kan man bara laga dem), några tältpinnar var sönder, bordet var sönder och min fina lampa behöver mycket särlek. Mina nya stolar hade klarat sig. Andra grejer som legat spridda över åkern, hade Skatan hunnit samla ihop när jag kom dit. Det är en del saker jag har på min inköpslista till vagn och tält och nu ingår även stormlina på den.

Jag är iaf jätteglad för att jag hittade en portabel ugn på Rusta. Kollat ganska mycket på blocket men inte funnit någon och nu har jag en sprillans ny för 599:-

Positivt tänkande liksom: Foten i kläm? Jajjemän!!
     

Hk, vin, snack med den ena och den andra. Bort till Foxen och gäspa över bandet Sticky&The bombs. Foxen har två band de varvar med fredagar och lördagar, alltså spelar dessa band ganska ofta. Igår var det verkligen gäsp, för deras repertoar är gammal och tråkig och behöver uppdateras. Jag menar det är ju väldigt många stamgäster där. När vi beställde i baren så infann sig en stark känsla av att vi var där för bartenderns skull och inte tvärtom. Ingen ny känsla där tyvärr. Däremot så har de springande brudarna alltid ett leende över. Tillbaka på hk träffade vi fler personer vi kände och Kenneth och jag jämförde randiga strumpor. Slut på uppdatering. Välkommen soffhäng.

Det är minsann inte lätt det här med tjänstevikt och totalvikt på husvagn och bil. Fråga mig liksom. Nej, gör inte det. För då får jag fråga Roger igen. Han har verkligen både ställt upp och kollat upp. Nu tror jag dock att jag har koll och jag vet hur mycket jag får packa i vagnen. Jag såg det som att jag har gott om kilo, men Roger rådde mig att bara packa stringtrosor och genomskinliga klänningar, så jag blev lite nervös eftersom mina trosor troligen väger 15 kilo. Tobias blev också nervös när jag talade om att vikten inkluderar även passagerare, men andades ut då jag berättade att varje passagerare räknas som 75 kilo, oavsett.

Häromdagen var jag och köpte gulligt gardintyg till förtältet. Åkte ut till vagnen för att lämna saker och såg då att tyget var såå fel i färg. Faen. Så jag åkte till Anne´s tyger för att kolla in. Mama Mia, så snygga tyger hon har. Kanske inte så billiga, men apsnygga. Jag insåg iaf att jag inte har råd att köpa mera tyg till tältet som används några veckor om året och funderade på att färga tyget. Nope, det kommer inte alls att gå, sa de i färghandeln. Faen gånger två.

Nå, hur går eran bil då?

Igår skulle min mormor fyllt 100 år. Min underbara härliga mormor. Hon bodde i Las Palmas i tjugotvå år. Kom hem i maj och åkte i september igen. Så mamma och jag firade några jular hos henne. Alltid snyggt klädd, alltid fräsch, alltid fåfäng. Då hon cyklade och välte med sin rosa cykel och skadade både knä och axel så vägrade hon ha käpp. Det hade ju bara gamla människor och det var inte lönt att påpeka att hon var ju faktiskt sjuttiosex år själv. Jag satt hos henne då hon somnat in, satte på ett kasettband med favoriten Julio Iglesias, som sjöng för henne en stund innan jag öppnade fönstret, så hon kunde ge sig av. Tyvärr hamnade hennes bortgång lite i bakgrunden eftersom mamma dog sju månader senare.  Men mormors äppelkaka, köttbullar, sandkakor, rosa klädsel och fina naglar finns alltid i mitt minne och hjärta. Jag hade verkligen en cool mormor. En mormor som var ute och dansade sex kvällar i veckan och som hade karlar rännande efter sig, som hon snyggt avvisade. Min älskade mormor.