Eftersom min karaktär suger, så lyckades Jenna övertala mig om en AW i fredags. Jag har planer på att stämma TV4 för att de lägger Let´s Dance på min hk-tid. Kollade dock på tv4-play och såg att jag inte var så chockad över utgången. Både på hk och på Foxen var det ganska mycket folk jag kände, men det var bara en ok-bra kväll. Helt ok var dock den nya flaskan som kommit ut på marknaden.

På morgonen så satt väldigt mycket av min hårfärg på annan kroppsdel än på huvudet och jag insåg att hårfärgsämnet kommer bli en långkörare.

Men det fanns inte mycket som kunde paja mitt humör denna härliga lördagsmorgon för solen lös och dagen D var inne. Så efter dusch och fix, så åkte jag ut till slavarna och min husvagn. Lastade av allt jag samlat på mig och gick in i huset för att ställa in varor i kylen. Härligt välkomnande mötte mig och jag fortsatte pyssla i vagnen om möjligt ännu gladare.

På kvällen fixade jag maten och vi kollade ett skitdåligt Mello. Äntligen är skiten över. Söndagen började med en underbar frukost och mys. Sedan var det fram med verktyg och färgburkar och uppkavlade ärmar. Knallgul och skitful besticklåda fick genast ny färg. Även lampa och lite andra saker förvandlades.

Elen i vagnen testades och förtältet sattes upp för inspektion och det fick MVG. Kaffe och kaka serverades innan det sista pillet var klart och det var dags för hemgång. Energin jag samlade på mig detta dygn kommer sitta i ett bra tag. Karl-Åke och Skatan, jag tycker så otroligt mycket om er.

Igår när jag satt i bilen och hade radion på, så pratade de om stamning. Att de fortfarande inte vet varför man stammar osv. En logoped hade lagt upp bilder på olika kändisar och ville att programledaren skulle peka på de han trodde stammade. Först så svor jag högt och sa din domme jävel, men sedan kom jag på att det stämmer ju skitbra det där med utseendet, stamning och fördomar. Kolla in de filmer där någon stammar. Det är alltid byfånen eller den blyga nörden. Jag som stammare har aldrig ever blivit retad, varken i skolan eller som vuxen och jag tror det beror på att jag alltid varit stark och trygg i min stamning. Ingen har känt det varit lönt att gå på mig liksom. Däremot har jag jämt avskytt telefonen när jag ska ringa, till exempelvis någon myndighet. Där har jag nämligen ingen kontroll och pga de fördomar som vi fortfarande har, så har jag blivit dåligt behandlad många gånger. Avsnäst liksom. Men eftersom jag har den stora turen i motsats till många andra, att jag vid ilska blir helt stamningsfri, så har jag en del gånger tagit ton och de har bett om ursäkt. Än idag händer det ofta att då jag ska presentera mig, stammar på Louise. Lo-Lo-Louise blir det oftast. Den jag håller i handen ser mig inte som en byfåne och tror att jag skämtar och härmar mig. Jag heter Ka-Ka-Kalle. Då håller jag kvar handen i min, talar om att jag stammar och frågar vad hans/hennes ursäkt är. Mama Mia så dum han känner sig, vilket han SKA göra och tänka till. För nästa gång kanske det är blyga Anna som kämpar svårt med sin stamning, som Kalle håller i handen. Jag stammar som mest när jag har större förändringar i livet och nu är jag inne i en sådan period. Kalla mig periodare, hö hö. Just nu stammar jag ganska mycket, trots att jag inte är medveten om vilken förändring som är på G.

Förresten, minns ni Jan Boklövs (backhoppare som stammar asmycket) helt underbara kommentar till en journalist? "Har du tid en halvtimme, jag skulle vilja prata med dig i fem minuter!?

För några år sedan gjorde jag ett inlägg om Pontans stamning och det kan du läsa här:

http://tant-rosa.bloggplatsen.se/2010/01/21/10324561-jag-sta-sta-stammar/

Jag sitter vid skrivbordet och har mobilen jämte mig då det inkommer ett sms. Ett meddelande som gör att jag börjar storgråta. Asså, helt utan förvarning börjar tårarna flöda. Det var ett så positivt och glädjande besked. För en gångs skull sket vi dig på näsan för ett tag framåt helvetescancer. Nu finns styrkan att fortsätta kriget. Lätt för mig att säga som inte är drabbad, men jag vet att du känner likadant. Jag är så in i helvetes sjukt otroligt jävla skitglad för din skull. När vi pratar om skitcancer så får man svära hur jävla mycket man vill, det vet ni va? Hur ska vi fira detta besked?

Imorse så var det en kvinna på Tv4 Halland. Från Ukraina. Hon hade varit i Sverige sedan 2005 och talade f l y t a n d e svenska. Jag säger bara Silvia och Alban. Drottning Silvia som varit här sedan 1975 och Dr Alban som kom hit 1979. Hallå eller.

Jag tycker semlor är goda. Idag är det semledagen. Jag funderar på att skita i att trycka i mig en semla. Fast ibland blir jag sugen på en semla och andra sötsaker.

Igår när jag var och handlade, så köpte jag bananer. Jag gillar gröna bananer. Min älskade mamma gillade dem så gröna att de inte ens hade fattat själva att de var bananer. När hon var sjuk, men ändå kunde äta själv så bad hon mig att köpa bananer. Jag tog de grönaste gröna jag kunde hitta. Men de dög inte. De var för mogna. Igår hittade jag så gröna att jag nästan fick hugga upp dem för att få hål på skalet. Mamma satt säkert på ett moln och nickade gillande.

Så himla fort en helg kan gå. Fredagen och Let´s Dance. Oj, vad jag saknade min stora favorit Tobias Karlsson. Trist att han inte är med denna säsong. Minns ni hur vi suckade och dreglade efter Glenn Hysén på 80-talet? Inte så himla mycket dregel idag.

I lördags så vände jag på dörrskylten och var jag på hk redan klockan tre. Anneli, Roger, Cicci, Per, Snygg-Tompa och jag snackade skit en stund innan Anneli och jag gick in i "apoteket" och åt. Plötsligt står det en man jämte vårt bord och frågade om det var jag som var Louise. Jajemänsan. Då presenterade han sig som Björn. Mama Mia. Björne, Perra och Roger från gamla Sannex var i stan. Hångel, hångel innan de drog iväg igen. Vilken nostalgi liksom.

Senare så dök Stone och hans kompis upp och därför sa jag "aldrig mera alkohol" på söndagen.

Ämnet är mitt hår, så ni som tröttnat på den historien kan ju sluta läsa nu. Jag hade bestämt mig för att bli lila. Ja, ni läste rätt. LILA färg vill jag ha i håret. Jag trivdes i det lite röda men vill ha starkare färg. Då jag blev ganska låst i rött hår ang kläder, med tanke på att jag gillar färgen, ja ni vet ju vilken färg ;-) så ville jag byta. Så jag rusade runt på stan och letade lila. Till slut så hittade jag Nuray som sa att de hade lila inpackning på Lockcenter. En inpackning som satt länge. Kanon för mig liksom. Så jag rövade ner dit och Thomas hälsade mig välkommen. Han sade att just den inpackningen inte tog på hår som inte var färgat. Så han sa att jag kunde bryta ner färgen i blonderingsfärg så skulle det bli mer lila. Sagt och gjort. Sedan kastade jag i inpackningen och resutatet blev...

Den färgen var ju riktigt snygg, men den var faen inte lila liksom och dessutom så blev det inte samma färg på andra sidan där jag har rakat hår. Det blev...

jätterosa. Tröttsamt. Röööött på ena sidan och rosa på andra. Det funkar ju om man är färgblind. Så jag tänkte att då färgar jag korta sidan svart och tar några slingor i det röda tills jag träffar någon som kan fixa mitt hår.

Såg för jäääfligt ut, så jag kastade i svart färg i hela håret. Alltså har jag förlorat livet och lusten i mitt hår. Även lystern. Jag är skittrött på det helsvarta. Gissa om jag ångrar att jag lyssnade på Thomas. Skit med! Skiiit med!