Det är ganska många som lagt upp 80-talsbilder på fejan. Detta är mitt bidrag. Jag hade st 36 i kläder och fick sy in i midjan. Gångna tider liksom.

Morgonen startade med presskonferens. Hallandsposten, Halmstad lokaltidning och 7dagar kom och fick info. Sedan gick vi ut för lite fotografering. Så nu är datumet officiellt och jag kan meddela att Pride kommer till Halmstad 30/5. Yehaa.

Igår var jag och snusade på bebis. Sofia luktade jättegott. Hennes leende smälte smöret som Micke och Nina dukade fram då vi åt kvällsmacka. Mysiga timmar som det snart blir repris på. Jag gav Sofia hennes första blingbling. Alltså inte fint smycke som guldarmband och guldörhänge och sånt. Nä, blingring fick hon bland annat. Hoppas hon minns det då hon blir äldre och kommer och pimpar tant på hemmet.

Nu har tv4 en donatorvecka. De ber folk att anmäla att de vill donera sina organ. Jag anmälde mig och fick mitt kort 1994. Ingen tvekan för mig. Jag tycker inte det ska vara någon tvekan för dig heller. Ställ dig frågan: Skulle jag vilja ha någons organ om jag blir dödssjuk? Om svaret är ja på det, så är det väl inte mer än rätt att du själv erbjuder dig. Så gör det IDAG, vänta inte. Om du är frisk och plötsligt går bort, så kan du rädda åtta (8) människoliv. Jag kan nog rädda sju liv, för min lever är det troligtvis ingen kö på.

Jag hade bestämt mig för att titta på fotbollen ikväll. Funderade t om på att dra ihop några för en fotbollskväll. Jag tänkte att det är ju tydligen en viktig match. Komma in i em liksom. I förmiddags hörde jag att det var en träningsmatch. T r ä n i n g!! Ni vet vad jag tycker om träning i vanliga fall. Nu är det träning OCH fotboll. Det gäller inte ens något. Jag håller på att somna bara jag skriver om det. Jag dör ihjäl mig av tristess.

[Bild]

Jag är inne på mitt nionde år ang kärringvallningar. Bara jag tittat på varma tröjor så har jag svettats. T om ongarna har klagat på att jag haft det kyligt hemma och velat stänga balkongdörren. Verkligen längtat efter att frysa. Nu tror jag minsann det har hänt. Den sista tiden har jag pälsat på mig på kvällarna. Gått i mina ludna inneskor som snart ramlar sönder. Nu tror jag att det är dags att skaffa en wann piis. En stor och skitsexig. Även nya inneskor. Sedan kan jag gå och hasa här hemma. Det är dags nu liksom.

Det älskar jag. Alltid. Fast de är l i t e godare sommartid. L i t e finare också. Fast egentligen bryr jag mig inte så mycket, bara den är söt och pimpad. Mer paraplydrinkar åt folket.

Jag hade grabbfest i fredags. Javisst. Jag har haft flera många tjejfester genom åren och tyckte nu att det var dags att fixa en fest för grabbar. Så jag hyrde lokal och bjöd in ett gäng. Inbjudan talade om att DU är bjuden, så alla fattade att det inte gällde respektive. De visste dock inte förrän på festdagens kväll, vilka fler eller hur många till som var bjudna.

Jag talade om datum, att de skulle betala in pengar på mitt konto och hade de frågor på det, så kunde de ställa dem i hallen. Anmälningarna och kronorna började trilla in och grovplaneringen startade. Veckorna gick och jag handlade lite då och då och när finplaneringen tog vid, så meddelade jag dem att egen begravning var enda braiga skälet till återbud. Sista veckan fick jag ont i magen varje gång jag fick sms eller meddelande på fejan, för ett återbud skulle betyda så mycket extraarbete och tagande av energi. Jag fick två återbud.

Onsdagsnatten så vaknade jag halv tre och började skriva ner minnesanteckningar när jag hade legat och vridit mig länge nog. Jag hade fullt upp varje dag efter jobbet och kurser och möten på kvällarna var inte skitvälkomna direkt. Jag tryckte upp snapsvisor och desserten fixade jag någon dag tidigare och den var inte så kladdig. Hö hö. Som tur var så fick jag tillgång till lokalen redan på onsdagskvällen. Samma kväll som jag på allvar blev orolig över mitt blodtryck och stressande och tackade för mina blodtrycksmediciner. Det tog två kvällar och fyra timmar att sätta ihop bord, duka, sätta ut ljus lite varstans och sätta upp lappar. Hade jag vetat att flera stycken såg festen som en förfest och drog till stan senare på kvällen, så hade jag kanske inte jobbat med samma entusiasm. Men det var tur jag inte visste, för andra stannade hela kvällen.

Jag bestämde mig för att ha ett lotteri och åkte runt för att samla in vinster av skitgulliga givare. Jag tänkte också vi skulle spela beer-pong och sätta upp det ihopfällbara pingisbordet och jag fick ihop över tjugo rack, men det blev inte av. Däremot spelades det både dart och biljard. Eftersom jag delade in grabbarna i grupper, så skickade jag ut fyra olika sms med fyra olika mötesplatser. Jag fick hjälp av fyra kvinnliga kompisar. De tog hand om "mina" grabbar och bjöd på de shot, gav dem de kuvert med uppgifter och gav dem det kryss jag hade varit och lämnat hos dem dagarna innan. Ett kryss jag gjort likt sommarkrysset och som handlade mest om schlagerartister. Lösenordet var "Sport är skit" och det skulle messas till mig så fort de var klara. Så klart jag inte kunde låta bli att skapa det lösenordet när jag nu hade chansen att flera sportnördar, därav min förstfödde skulle messa mig de orden. He he. Sedan fick de info om att de skulle ta en gemensam taxi till lokalen där välkomstdrinkarna och jag väntade.

Där hade jag delat in dem i nya grupper och de skulle fixa maten. Tacos. Inte köttfärsen, för den hade jag brynt hemma någon timma tidigare. Det tog ett tag att bryna nio kilo köttfärs. Grabbarna skulle hacka grönsaker, värma bröd, duka fram/av, fixa kaffe osv. Detta gjorde de till musik som de själva valt, genom att tidigare i veckan ha messat mig två av deras favoritpartyllåtar som jag samlat i en spotifylista. Jag hade bett dem ha något rosa på sig och min tanke var på jackorna när de träffades, men det var flera stycken som för min skull hade klätt sig i rosa skjortor. Härligt att se rosaklädda män jobba i köket, medan jag gick minglande runt med en drink i handen. På frågor om vart skålar fanns och vad de skulle hälla upp ditt eller datt i, svarade jag att de inte skulle blanda in mig i deras köksarbete. Jag hade gjort mitt arbete ansåg jag.

Under maten sjöng vi. Ganska häftigt att sitta ensam brud med tjugoen grabbar och sjunga snapsvisor. De tonarterna liksom. Lite rysning var det också då de spontant drog i med "You' ll never walk alone" Kvällen gick sjukt snabbt och Tobias, Pontan, Adam (tack älsklingar) och jag städade och fixade lokalen innan vi ringde efter en taxi och tog oss hemåt.

Flera har sagt det förut och flera sa till mig även nu att jag borde jobba med detta, vilket jag mycket väl skulle kunna tänka mig att göra. Tänk att få fixa fester, med andras pengar. Wow.
Dagen efter så messade några fruar mig och sade att deras män stank. Sprit och lökstinkande män fick de hem. Jag blev hämtad av goa Bianca, så jag kunde hämta hem min bil och den lukten när jag öppnade bilen som fungerat som kylskåp under natten, var inte att leka med. Lök och spritlukt höll på att nocka mig då dörren öppnades, så jag anade hur männen hade "doftat" vid hemkomst. Jag låg i soffan resten av dagen och kvällen. Sov, sov och sov nästan hela lördagen. Helt slut efter några veckors planerande, fixande och festande. Så på frågorna jag fick om jag skulle med till Hk, var svaret fetnej. Verkligen fetnej och inte ett uns av tvekan. Jag tvekade däremot inte alls på att svara på alla tack-sms jag fick under dagen. Så himla roligt att festen blev både rolig och uppskattad. Undrar vad jag ska hitta på nästa gång? Något måste jag ha att planera. Ska bara vila lite innan dess.