Snart är det slut på julmyset på jobbet och hemma, för ikväll ska kärringen ut på stan. Jag har inte varit ute en fredag på hela december och det känns konstigt. Då är det mycket folk som inte brukar vara ute i vanliga fall, men passar på efter jobbets julbord. Så tjoho och ha en bra fredag med er.

Jag hittade gamla buggtävlingsklipp på youtube och fastnade vid dem. Tyvärr finns det inget från min tid. Fanns det datorer då förresten? Fanns det tv? Fanns det guldnougat? Jag började på gammeldans när jag var tolv år för att mamma tvingade mig. Hon ville gå ner i vikt och ville ha sällskap. Efter en termin slutade hon och jag gick över till mogendans och bugg. Var i parken och Galejan varje fredag, lördag och söndag. Vakterna visste hur gammal jag var, men släppte ändå in mig. Jag var ju där för att dansa med gubbarna liksom. Åren gick och vi var ett gäng som åkte runt och dansade på olika ställen. Bland annat på Ölands dansvecka. En vardagkväll så ringde min telefon och det var en tränare i Falkenberg som undrade om jag ville börja tävla. Jag sade att hon troligen fått fel nummer, men hon berättade att hon hade sett mig dansa och de skulle bilda en dubbelbuggstrio och behövde en tjej. Det var paret som vunnit SM strax innan som nu behövde denna konstellationen till lag-SM. Jag sa då att hon v e r k l i g e n hade fått fel nummer. Hon gjorde mig iaf nyfiken och när jag funderat så bestämde jag mig för att prova. Vi provade och det kändes bra. Dock så blev det inget lag-sm det året, men det var på det viset jag kom in på tävlingsdans.  Året efter, 1986 så kom jag och min nya partner 12:a av nästan 200 par på SM. Tobias var då fyra år och flängde med runt på olika tävlingar. Jag satte honom i barndans, men efter en gång så vägrade han gå dit och klappa takt och stampa fot. Genom åren så tjatade, tjatade och tjatade jag förgäves på honom att han skulle börja dansa. Tills han skulle spara pengar och jag såg min chans att muta ongen ”En termin är lika med X antal kronor och tycker du inte om det, så ska jag aldrig mera tjata” Som tur var så slapp jag, för han fastnade och sitter fast än idag, tjugofyra år senare. Med Pontan tänkte jag inte göra samma misstag och tjata, så han fick bara hänga med då storebror tävlade. En kväll hittade jag honom gråtandes utanför träningslokalen och fick då frågan varför h a n aldrig fick börja dansa för. Jag sade direkt till tränarna att jag skiter i om ni har en åldersgräns, för ongen ska börja träna NU liksom. Denna chans tänkte inte jag missa och det var för snart tjugo år sedan.

Jösses, som dansen har utvecklats. Både dans och kläder har förändrats.

Filmen är från 1993 och då hade jag slutat tävla. Men man ser att det som gäller är snurr, tramp, snurr och mera tramp. Jag minns att vår tränare lurade oss på tempot i flera veckor före SM. Vi kämpade som djur för att orka/hinna med i sm-tempot och det visade sig sedan att hon "kört oss" i högre tempo än vad vi skulle tävla i. Bra taktik där, eftersom vi då inte längre var så skrämda.

Idag är det mera "sensuellt" och mera showtänk i dansen. Det är inte heller lika viktigt att killen för tjejen på den raka linjen. På både gott och ont att det utvecklats. Speciellt gott angående kläderna. Här är bägge mina söner på Julshowen 2012.

Kuriosa: Caline, som Pontan dansar med, matade jag med sylt på lillfingret då hon var två veckor gammal: Lilly, som Tobias dansar med, delade Pontan spjälsäng med under många middagslurar.

Jag har aldrig varit en föreningsmänniska och ännu mindre velat sitta vid det runda bordet. Men oj vad glad jag är för att jag förde in mina ongar i dansens värld.

Glad och sjukt stolt.

Det undrar Camilla B som gjort en film. Så himla bra. Vi som inte ska vara mammalediga, inte ska vabba, inte ska ut och se världen, inte har svårt med tider och vi som är erfarna, vi borde ju vara attraktiva på marknaden. Kan man tycka. Men så är det tyvärr inte.

Kolla in Josse. Hon är så snygg så jag kan bara smacka med tungan i gommen som en gammal kärring. Pontan sa att hon var löjligt snygg och Tobias sa att hon var sig lik. Jag är mest mållös. Dessutom har det lilla kräket skitsnygg kropp också. När Gud delade ut snygghet så stod hon verkligen först i kön. Nä, hon är inte otrevlig och kaxig. Tvärtom. Fy faen liksom.

Tobias tog massa foto både bakom och framför scenen då Laxbuggarna hade sin årliga julshow. Han tog massa bilder som de anhöriga inte själva kunde ta. Jag har alltid sagt att det spelar ingen roll vilken aktivitet ongar har, bara de h a r någon. Fast att dans är den aktivitet/idrott som de har störst nytta av utanför träning och tävling. Kan du dansa, så är du alltid poppis. Kan du dansa och är kille, så är du ännu mer poppis. Oavsett om det är 20, 30, 40, 50-årsfest eller bröllop, så har du nytta av dina danskunskaper. Sedan är dansande ongar mer social än andra ongar. Det har vi fått bevisat för oss om och om igen. Man kan komma på ganska snabbt om en onge är dansare eller inte under en sammankomst eller middag. De tar för sig på ett annat sätt. De är socialare med vuxna på ett annat sätt. Det kan vara lite krångligt för en dansare att träffa någon som inte dansar, för då kommer ofta svartsjukan in. Dansare suddar ut de två könen på ett mjukt sätt och får inga kill/tjejbaciller som små. De byter oftast om i samma omklädningsrum på tävlingar. De stora tar alltid hand om och uppfostrar de små. De små har alltid förebilder att se upp till. Dans är med andra ord en fantastisk aktivitet/idrott att börja med som barn/ungdom.

Tobias har satt ihop bilderna till en film. Sätt er ner och njut.

i helgen firade Pontan och Felicia att de varit tillsammans i ett år. Jag minns hans ord för några år sedan "mamma, där går din blivande svärdotter. Hon ska bara få växa till sig lite" Då skrattade jag. Det gör jag idag med. Jag skrattar av glädje för deras skull.

Känner inte direkt något sug att fira 3:e advent ikväll.

Vi var hos mig igår. Åt räkor, drack vin/snaps/hotshot, sjöng och skrattade. Sedan tog vi oss till Foxen och röjde på dansgolvet. Jag tog mig dock hem innan stängningsdags och gick och lade mig med sminket på. Straffades idag då mascaran var utkletad på kinderna och fransarna ihopklistrade.

Det tog även ett tag att diska upp så jag kunde nå fram till kaffebryggaren. Tuffa problem denna sega söndag.