Tyvärr finns det många, väldigt många i vårt land som inte äger någon empati när det gäller flyktingar. De kan inte tänka "tänk om det vore jag" De vill bara ha ut slöddret och absolut inte få in något nytt. Jag har i många år vänt på det och funderat på hur jag skulle känt det om det varit jag som lämnat Sverige och kommit till ett okänt land. Jag hade inte haft massa krav på ditten och datten och jag hade troligen fått in genom bägge öronen om alla mina skyldigheter. Så är det inte hos oss. Här är det mesande och daltande. Flyktingar som kommer hit får reda på sina rättigheter och tacka faen för att de inte nekar till dem. Det skulle inte jag gjort. Jag hade inte sagt "Åh nej, det ska inte ni behöva ge till mig" Jag hade tagit emot. Såklart att de som kommer hit tar emot. De har heller inga krav på sig. De kan gå på sfi (svenska för invandrare) och då få bidrag på obestämd tid, alltså i många år, vilket väldigt många kvinnor gör. För de tycker inte det är viktigt att kunna svenska. De ska ju vara hemma och sköta hushållet, mannen och barnen. När jag jobbade med flyktingar så hände det att jag hade mannen och kvinnan i samma grupp. De pluggade lika mycket, de fick samma "läxor" men när de kom hem, så skildes de åt. Kvinnan gick till köket och startade upp middagen och mannen gick till soffan och lade sig, för han var trött. Jag slet mitt hår för att kunna banka in lite annat tänk i dem, helt i onödan. De kunde inte heller förstå min fråga då jag undrade varför sonen inte behövde ställa in sin stol eller duka bort sin tallrik när dottern tvingades till inte bara det, utan även att hjälpa mor i köket. Kulturkrock XXL. I flera år har det funnits en regel på att de som kommer hit, blir anvisade/välkomnade till bestämd ort och om de tackar nej och vill bo i samma stad som sina kusiner, så går de i och med det, med på att fixa eget boende. Därför blir jag irro på att de gnäller för att de bor tjugofyra stycken i en trea och att de inte får någon hjälp. Hade jag tvingats fly Sverige, så hade inte femtio mil fått störa mig, för då hade jag ändå varit så många flera mil ifrån det jag flydde. Nu har jag lyckligtvis aldrig varit i deras sits och de kanske inte kan tänka rationellt, men deras gnäll är inte smart. Varken för dem själva eller för kommande flyktingar, för nu är verkligen många svenskars tålamod på bristningsgränsen. Jag tycker att vi ska ta hand om dem som kommer hit, ställa upp men också ställa krav. Sluta mesa och jamsa. Sluta mesa och jamsa. Sluta mesa och jamsa.