Jag får ett bryt varje gång hon bryter ihop. Jaaa, jag vet att vi alla är olika, att vi alla inte kan ta för oss på samma sätt. Men jag blir t o k i g på denna kvinna som hela tiden ber om ursäkt för att hon finns till. Ja, jag vet att jag borde skaffa mig ett liv och skita i att kolla på "Sveriges mästerkock" om det nu stör mig så mycket. Men jag kan ju inte missa Palle. Den söte flygteknikern. Gissa om jag hade skaffat en voodoodocka och döpt till Leila om hon sett till så han åkte ut när de två jobbade ihop?! Hon hade fått mer än en snigel på ögat då. Lätt liksom!

Mamma Karin är fortfarande inte vän med sin mobil. Jag ser ju dock att hon varje gång försöker svara mig. Det är jag ganska nöjd med.

Igår var ongarna, Ulle, Thomas och jag på handboll. Det var Pontans första handbollsmatch ever. Ibland blir det tydligt att han vuxit upp med en icke-intresserad-av-sport-alls-morsa. Vi hade iaf mysigt trots att Drott fick storstryk. Ja ja, vem bryr sig liksom...

Nu har vi tömt garderoberna. Det var riktigt tufft. Det blev så definitivt att se hennes kläder som var så mycket hon. Hon har alltid varit svart/vit i klädval, men det syntes också att hon gillade grönt. Tog ner alla hennes smycken, som var så mycket hon. Allt är så mycket hon nu. Jag bad begravningsbyrån fixa fotot och ram som L vill ha ståendes vid kistan. Bara ordet kista får tårarna att komma. Fy faen så orättvist det är.