Hade jag haft mod igår när vi satte upp förtältet, så hade jag tagit fram mobilen och fotat när vi skulle ha upp skiten i den halva stormen. Annika såg så skön ut att jag höll på att kissa på mig. Vi slet som djur med stormlina, pinnar och tältduk. Efter ca 150 timmar så kom både Steve och Roger och det sa tjopp-tjopp så var skiten uppe. Sedan var det tältpinnar att spika ner i marken, pressening och matta som skulle ut. I fyra timmar höll vi på. Då har jag inte berättat om när Annika och jag skulle koppla på vagnen på bilen. Nej det har jag inte och skiter i det, för då kissar jag på mig av skratt. Fast igår kunde jag hålla mig när vi slet som babianer. Ja det kunde jag verkligen. Fast till slut så lyfte vi både vagn och bil. Kalla oss starka. Iaf Annika. Ni som känner mig och/eller hängt här ett tag, vet ju att det enda tunga jag kan lyfta är ett ämne.