...denna bildserie, så flabbar jag. Sara och David tränar rock&roll. Hennes ena knä, hamnade lite fel. David tyckte nog att det var mycket fel.

Jag vill ha en av Dressmanmännen. Det är väl ändå inte för mycket begärt. Ge mig nu så kommer jag att tacka och niga.

Jag minns när jag var liten och var hos moster Elsa och morbror Valde. De var på pappa Peos sida, men alla kallade dem så. Storman kallade de vuxna dem också, med respekt i rösten. De var mina gudföräldrar och tyckte väldigt mycket om mig. Tänk om man fick spola tillbaka tiden och visa dem sin uppskattning. Kanske inte för de förbaskade skedarna jag fick varje fölsedag och jul, men allt annat de gav mig och gjorde för mig. Nu kom jag visst ifrån ämnet. Det jag skulle berätta om var när jag en av gångerna bodde hos dem i Frösakull, skulle hjälpa moster Elsa. Jag hade sett hur hon knipsade av vissa döda blommor i blomlådorna. Så det gjorde jag med. Jag minns ännu hennes min och hennes röst då hon kom ut på altanen och sa "Men Louise lilla gumman, du har ju knipsat av alla knopparna. Ops liksom. Inte har jag fått grönare fingrar sedan dess om någon undrar, men jag tänker alltid på moster Elsa när jag ser petunior.

Den fulaste blomman jag vet är Tagetes. Finns det en värre kärringblomma? Nää.

En blomma som jag tyckte var tantochfarbrorblomma förr, men som jag verkligen gillar nu är pelargonior. Absolut i blomlåda, men också i en romantisk kruka inomhus.

Ett tag hade jag plastblommor på altanen, men känslan av att inte få vårda och se nya knoppar slå ut var trist. Plastblommor inomhus finns inte i min bok.

Hur ser er blombok ut?

Igår frågade jag Zambo om han var sugen på Vårruset. Hans kroppsspråk talade språket.

Idag firade/grattade vi vaktis som fått en ny njure. Fyra gånger om dagen i fem år har han fått vila i 35 minuter för att få trycka in en påse vätska i kroppen. Fatta vilket nytt liv som plötsligt står framför honom!

I helgen när vi campade på Hagön, så fick jag ett ket av Loppan. Ett ket som var gjort av säärlek.

När jag öppnade det, så dog jag ihjäl mig. Det gjorde de andra också, för alla visste var det var i det. Loppan låg på knä för att inte kissa på sig åt min min.

Ni vet, jag vet, alla vet. Jag har sagt i ca 158 år att jag a l d r i g skulle gå i foppatofflor. Att jag hellre äter mask än går i foppatofflor. Hmm...

Jag fick ett par pimpade foppatofflor. Alltså inte lite bling bling, utan ihjälpimpade foppor.

Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. I mörkret såg de ut så här och när man satte på knappen på blommorna så blinkade de i olika färger.

Jag messade ongarna och först svarade Tobias: Hej Louise. Dina söner låter meddela att det är dem eller tofflorna Mvh Stilpolisen. Pontan skrev: Styrkekramar <3

När de kom ner till campingen dagen efter så sa de endast: O herre gud!!

I ljuset var skapelsena sånahäringa:

Loppan filmade och eftersom jag har lovat att bjuda på mig själv i bloggen, så får jag faen i mig stå vid det. Fast jag dör ihjäl mig när jag hör min egna tillgjorda röst. Inte så mycket körbar eller noll promille heller. Ja ja...håll tillgodo liksom.

Jag såg på en parkering att nu är granar och annan skit ute. Nya modet har inträtt!

Läste på Taxi Halmstads hemsida och hittade en länk om guidning. Du hinner knappt få in bägge fötterna i taxin innan chaufförerna börjar pilla på sina GPS, för de har sällan en aning om vart de skall hän. Det är inte många av dem du kan ha en konversation med eftersom de flesta har så skitdålig svenska. Att de är kunniga i det kulturella livet och även nöjeslivet orkar jag inte ens kommentera. Att du får en svenskfödd chaufför som kan staden och det kulturella utbudet sker lika ofta som ett butiksbiträde på Gina tricot ler och hälsar när du kommer in.

Vart har denna helg tagit vägen? Jag bara undrar. Vi har haft helt underbara dagar,  Annika och jag med resten av gänget. Det har regnat lite, men det har även varit massa med sol. Vi har ätit gott, vi har druckit gott och vi har skrattat gott. Vi vill ut fort som attans igen. Vi passar ihop. Hon sover som en stock och hör inte mina snarkningar, hon och jag ser direkt vad som ska göras och när det ska göras. Vi trivs bra ihop helt enkelt. Gött. gött och roligt.