Ongarna hämtade mig klockan tre. Då åkte vi traditionsenligt ut till Tylösand och balen. Detta år tyckte jag inte det var så många wowklänningar som det brukar vara. Men självklart är alla så himla fina. Både tjejerna och killarna har verkligen ansträngt sig och man ser hur fina de känner sig. Med all rätt. Caroline var fin och jag messade en bild till mamma Mesan i Luleå.

Efter balen åkte vi traditionsenligt till Harrys och åt vingar. De hade bokat bord där, vilket var tur denna kväll. Traditionsenligt hade vi det helmysigt vi tre och traditionsenligt fick jag lite ket. De vet att jag älskar ket, men de vet också att jag älskar kvalitétstiden ännu mera.

Jag älskar mina fina hjärtan ända upp till himlen.

Jag mellanlandade inte i soffan när jag kom hem, utan däckade direkt i sängen. Gött.

Imorse dog jag ihjäl mig när jag steg upp. Fyyyy, så ont jag hade i mina vader. Gått, stått och hoppat i platta skor en hel helg. Mina fötter väntar ivrigt på klackaskorna och förvirrat undrar om helgen verkligen är över?!

I lördags ställde jag klockan. det fanns lite att göra liksom. Jag hade informerat att jag skulle dricka massa bubbel med mina söner och vänner, så att vara hjulvakt (gå jämte fordonet och se så att ingen springer framför och blir påkörd) under paraden var inte aktuellt. Efter fix och trix så åkte jag hem till Tobias med frallor och massa påsar och grejor. Jag dukade, slängde in bubbel i kylen och satte Tobias på att blåsa ballonger.

Sedan tog vi oss in till Picassoparken där det var massa händelser. Jag köpte såklart Rickard Söderbergs pridearmband. Senare så sprang vi på Olivia och Elina och då fick jag ett himmagjort armband av dem. Happy Pride. Jag blev verkligen glad över det. Självklart hade jag lila armband också. Lika självklart som lila skosnöre denna dag. Fåfäng? Vad menar ni?

Jag gick in i Jennies tält också. Hennes företag Eloh&Wijk hjälpte barnen med ansiktsmålning och hade även en fotograf på plats. Herre jösses vad en del stör sig på att jag sticker ut. Vem tror hon att hon är liksom? Herre guuud vad hon ser ut!! Jösses så mycket komplimanger jag får för att jag sticker ut. Så skitbra att någon vågar sticka ut och vara färgstark. Du är så himla fin. Ja, smakerna är olika, vilket är så himla gött.

Sedan var det dags att jalla hem för att fixa klart innan några skulle komma och tagga parad. Jag älskar att festa med ongarna och deras kompisar. Det är sånt jäkla ös och ingen har mobilerna uppe, vilket gamlingar har n ä s t a n hela tiden. Det ska fotas, det ska läggas upp och det ska taggas. Dubbelsuck. Iaf. Vi hade skitmysigt/roligt.

Vi såg hur tåget utanför blev längre och längre. Så när det var dags, så gick vi också ut och slöt upp tillsammans med Laxbuggarna. Det fanns tyvärr ingen musik med i vårt tåg och jag tror det beror på missförstånd, för att någon trodde att någonannan skulle fixa. Ett tyst tåg i en prideparad får helt enkelt inte finnas, så det blev massa nödrop, nödramsor och nödsånger. Allt var bättre än tystnad. Vissa struntade i att gå med i paraden, medans ordförande släpade sig runt på kryckor. Bra jobbat Peder och massa säärlek till dig. Det visade sig att vi var ca 2000 som gick. Hur många som stod längs gatorna och tittade vet jag inte, men det kan ha varit ungefär lika många, om inte fler. Nästa års parad kommer vara så mycket bättre, för då har Halmstadborna fattat vad det handlar om och det kommer finnas mer musik och jippon. Det är jag övertygad om.

När paraden var slut i Stationsparken så var det lite uppträde på scenen och Lenita var skitsnygg i sina pridebyxor :-)

Sedan gick vi in till stan för att äta. Vi fick ett stort bord på Bullen och det gick snabbt att få maten. Kors i taket liksom. Sedan gick vi in på Kärven. Såklart man går till det stället som har en regnbågsflagga hängandes utanför en sådan här dag.

Efter ett glas gott gick vi tillbaka till Tobias lägenhet där vi hällde upp rosa drinkar och självklart spelades de bara schlagers. Kvällen till ära så hade Tobias satt på sina herrejösseslampor som skiftade i olika färger. Mycket rosa valdes denna kväll.

Vi hade nära till Kajskjulet där Pridefesten skulle vara. När vi kom dit var det fullt ös och jag träffade flera godingar jag inte sett på länge. Det var riktigt härligt att få krama om Fredrik och hälsa på hans Simon.Transorna som uppträdde har mycket att lära av transorna i Stockholm, men alla är vi barn i början.

När klockan var ett, så var min kropp tusen och jag ville hem. Till min stora glädje så ville Åsa detsamma och jag fick skjuts. Tacksam är förnamnet. Kudden hälsade mig välkommen och ville ha en pratstund, men fick bara snark tillbaka. Happy Pride!!

På morgonen i fredags, såg jag på fejan att Kimsan sökte en rullstol till söta mormor Marianne. En rullande stol så att hon skulle kunna vara med i paraden på lördagen. Så jag kollade med Ola och han berättade vart man kunde låna en. Kimsan hämtade och den pimpade den snygg och fin. Marianne var lite tveksam till rullstol, för i såna sitter ju bara gamlingar och hon är ju faktiskt bara 84 år. Hmm.

Efter min kurs i Mellbystrand, så åkte jag för att fira Sofia som fyllde ett år. Tänk vad tiden gått fort. Nu går hon s n a r t. Charmig är ongen också och tack och lov oblyg. Ett par rosa shorts och lite hårspännen fick hon av tant. Hon blev skitglad. Eller iaf intresserad av papret och snöret.

På vägen hem såg jag regnbågsflaggan på några fordon och blev varm i hjärtat.

På kvällen då jag kollade Lets Dance och Anton precis skulle dansa så ringde telefonen. Jag svarade med ett "Hur kan du ringa mitt i Let´s Dance och speciellt nu när Anton ska dansa?" Fick då i mitt öra "Jag vill bara tala om att jag är så stolt att få kalla dig min vän och du är så helt underbar" Vem faen är Anton liksom? Snacka om att bli varm i hjärtat!!