...när karlar håller vad de lovar. Asså, jag älskar ju såklart när a l l a folk håller vad de lovar. Zambo och jag låg i fosterställning efter gårkvällens kuligheter då telefonen ringde. Han sa att han stod utanför. What, sa både Zambo och jag. På med kläder. På med tandkräm på borsten och upp med dörren. Jag fick min utlovade gåva. Ett löfte jag hade glömt och gillar därför lite extra att han kom ihåg det. Nu kan jag betämma och betämma ännu mera.

Vi hade en riktigt härlig och rolig kväll igår. Solen lös och det var varmt och härligt. Men tänk vad svårt vissa människor har för att blanda sig med nya människor. De måste sitta med sina gamla vänner. Jag provade förgäves att få dem att mingla. Lite det som är grejen med vårt häng i parken liksom. Vi tog oss upp till Bastionen där bandet hade ös och när de spelat klart tog vi oss bort till Hk. Jag tror att alla summerade det som en riktigt lyckad kväll.