Igår innan vi skulle ut på stan och kolla cityfestivalen, så satt vi på min nya balla. Turken fick hedersplatsen och Chrillan fick ett shotstop då hon cyklade hem från jobbet. Här kommer både turken och jag att trivas.

Där hamnar just nu bloggen. Hoppas ni förstår mig. Igår besiktades den gamla lägenheten, så nu kan jag bara ägna mig åt den nya. Gött. Jag är så sjukt trött på att alla ska fråga om jag kommit i ordning ännu. Näää, det har jag inte och jag tar det i min takt. Det är elfte gången jag flyttar som vuxen, så jag har nog koll.
Halvhjärtat skulle jag färga håret häromkvällen och det gick ju sådär. Faen med liksom.

Det har tagit honom fyra dagar i det nya hemmet att gå fram till ett fönster och kolla ut. Minsta ljud utanför gör att han gömmer sig under soffan/sängen igen. Helt ärligt så hade jag agerat på annat sätt idag om jag valt katt. Jag hade aldrig tagit en osedd och vild katt. Hur tänkte jag liksom? Han är inte social, inte rolig och inte vidare kelen. Ska vi kela så ska jag helst sträcka på mig för att nå honom. Jag har haft katt förut och de två är som dag och natt. Sune var rolig, hade stark personlighet och var en riktig familjemedlem. När jag har folk hemma, så frågar de alltid vart min Zambo är, för han visar sig aldrig. Sune ville vara med på festerna. Han ville impa på gästerna. Han var en rolig katt. Zambo bara låter mig bo hos honom. Om jag sköter mig, för annars bits han. Hans morsa är ju både rolig och charmig. Vad hände liksom? ;-)

Uppackningen går inte snabbt minsann. Livet kommer emellan och i lördags var vi på Michelles roliga femtioårsfest. Vi var nästan femtio personer som hade riktigt roligt. Hur roligt kände vi igår och det var inte mycket som packades upp. Jag hoppas ni har överseende över mitt dåliga bloggande. Jag kommer snart tillbaka. Förresten, ikväll hade jag tvättstugan. Ja jösses amalia. Tre maskiner som tvättades och torkades på drygt två timmar. Jädrar, vilken fart. Nu ska jag sätta fart och dega i soffan en stund. Jalla jalla liksom.

Nu är Zambo och jag på plats i den nya lägenheten. Vi bor i kaos, lindrigt sagt.
Men nu bor vi på första våningen på andra sidan centrum. Inte längre tre trappor utan hiss och inte längre en balla med endast morgonsol. Här kommer vi att trivas. I torsdags morse ringde det på dörren. Jag hade bestämt med sju lediga vänner. De skulle hjälpa mig att flytta med start klockan 09.00 Jag skulle först bjuda på frukost. När jag öppnade dörren, så dog jag ihjäl mig. Utanför stod de sju i rosa overaller. Särlek liksom.

Det tog sex timmar att flytta allt och det var inklusive förråd. Sedan bjöd jag på mat och dryck. Vi hade en rolig och mysig dag och kväll sade de alla. Vi var trötta men mysiga liksom.