Igår var jag hemma hos Jenna. Vi åt gott, vilket jag glömde fota, så ni får en bild där faten stod. Vi fnittrade och vi skrattade. Jag kliade och jag rev nästan sönder mina underarmar. Vet inte vad det var jag inte tålde, men Jenna hade både blåa roliga tabletter och fet kortisonsalva. Dessutom tror jag att läskagroggarna hjälpte till också. Jag ledde cykeln hem de tvåhundra meterna det skiljer mellan oss och det gick bra. Idag kommer söndagen vara mysig och bra.

Fast inget fredagsmys, eftersom jag inte gillar det ordet liksom. När jag hämtade Nonne så var hon redo att vara mer syster än kusin. Så med ett rosa och ett lila huvud åkte vi till fiskbilen på Flygstaden innan vi åkte hem till mig. Nonne hade både kudde och snuttefilt med sig och vi sjönk goa och glada ner med ett glas gott på ballan.

Sedan njöt vi av havskräftor och krabba och jag tyckte t om om det vita vinet. Kaffe och dammsugare flyttade vi med oss till soffan, där vi gick igenom alla bilder från våra resor. Hujedamig vad vi skrattade. Det är bara Nonne och jag som kan skratta så ihop. Det är verkligen så och vi älskar det. Vi hade även en mysig frukost och hann att surfa runt på roliga sidor uppkrupna i soffan innan Reino kom och hämtade sin söta fruga. Tack älskade Nonne för att du är du!!

Nonne fick en stroke dagarna före jul 2013. Då sa hon att hon beräknade jobba heltid efter midsommar igen. Tänk om vi vetat att hennes hjärntrötthet skulle ta så otroligt lång tid. Nu arbetar hon t v å timmar om dagen och med bussåkning både till och från jobbet, så måste hon sova över en timme för att få tillbaka lite av krafterna. Cirka ett år före stroken, så lärde hon sig att använda en mobil!! Hon lärde sig att skriva sms. Inga noveller och inte så ofta, men ändå. Efter stroken så lyckades hon knappt skriva alls. Det var för tröttande att leta bokstäver och att skriva. Men sista tiden har det sprungit på. Nu för tiden så funkar flera meningar i sms. Synd bara att vi inte fick lite mer tålamod i DNAt, i vår släkt. Idag ska jag hämta henne och vi ska åka till fiskbilen på Flygstaden innan vi åker hem till mig och myser. Då får tiden gärna gå långsamt för mig. Gärna.

[Bild]

...så bestämde Jessica, Emzan och jag att vi skulle ha en vinkväll. Datumet bestämdes till igår. Drink, bubbel, rekor, vin, gapflabb och massa snack. Dessutom lärde Jessica mig att blanda ajrisch. Gött var det och en rolig kväll var det och jag hoppas så innerligt att mina grannar ör halvdöva, så de inte hörde vårt snack. Hujedamig.

Den har hitintills innehållit välbehövlig fotvård och pedikyr, fått vetskap om att vi har en gata här i stan som är döpt efter Orup, besökt bästaste kusin som man inte kan svara i telefon utan att le och tv-kvällar med Idol och Paradise Hotel. Ja, jag vet att jag är alldeles för gammal för PH-skiten, men jag kan inte låta bli att se det och störa mig. Bland annat så stör jag mig sjukt mycket över att de inte kan röra på kroppen till musik, utan att jucka. De är ju våldsamt vaggade allihopa.

Sugen på att träffa en man. Förr var mina kriterier att han skulle vara lång och mörk. Idag är det mörka kravet borta, för antingen är de gråhåriga eller rakade. Tiden går liksom. Men lång måstemåstemåste han vara. Under 1,80 går fetbort. Att han ska ha självinsikt/självkännedom, humor, empati och vara fåfäng är så självklart, så det går jag inte in på. Iaf så vet jag att mina vänner önskar mig det bästa.

Men lik förbannat så är jag singel. Jag är för stark och för kaxig för många män, säger vissa. Då säger jag att då känner de mig inte och om de skräms iväg ändå, så är de iaf inget för mig. Basta liksom!

Igår körde jag ut till Loppan och Steve. Vi skrattade och vi grät. Så som man kan göra med vänner. Vi drack limedryck och vi drack kaffe-Karlsson. Vi hann även med lite vin och dans också. Frukosten stod framme när jag steg upp idag. Myyys liksom.

Vi hade både roligt och mysigt igår på Hk. Vi blandade skratt med gråt och vi talade minnen. Vi satt kvar tills vi blev festliga och försökte komma igång. Det var tyvärr omöjligt med en trubadur som mer passar i bakgrunden på en räkfrossa, än på en pub en fredagkväll. Asså, sååå felplacerad! Så vi gick bort till Foxen där det var ett himla gött ös. Go musik och lagom med folk. Dock inga "känningar", vilket var lika bra det då vi hade vår kväll. Alla kände att Ingela var med oss och vi bestämde att göra om kvällen någon gång.
#honfattasoss