Jag är så sjukt lättskrämd. Asså lättskrämd på allvar. Jag har dragit till folk som skrämt mig. Inte med mening liksom, men reflexmässigt. Mina ongar steg aldrig in i sina egna hem innan de hade stått på dörrmattan och ropat "hallå" tills jag svarade. De kom aldrig fram till mig när jag dammsugade, gick med dammsugaren, dammsög(?) utan väntade tills jag hade stängt av den. Min x-granne gick några gånger rätt in i min lägenhet och stod i vardagsrummet och skrek hallå, tills jag hotade med stryk. Mina jobbarkompisar lärde sig hur de skulle hantera mig. Min nuvarande chef, ropar från butiken in i köket "skriver ut" eftersom jag sitter jämte skrivaren och jobbar ibland. Asså jag tror mitt hjärta ska stanna flera gånger om dagen. Jag har skitmånga exempel när jag inte haft hjärtat på rätta stället liksom. Idag slängde jag iväg en clementin när grannen började borra. Fast jag blev inte riktigt lika rädd som jag blev den gången jag bodde på markplan och vädrade och det plötsligt stod en svart, stor labrador jämte mig i köket. Ja jädrar i min låda...