I h-e heller att det är. "Jag har tänkt så mycket på dig, jag tänkte skicka en blomma, jag tänkte ringa dig" Har personen i fråga blivit glad för det? Har personen i fråga känt tanken eller doften från blommorna? Svaret är näää!
Det jag verkligen går igång på är de som inte svarar på mail eller sms angående inbjudan till något. Jag blir faen skogstokig. Är de inte intresserade och/eller dissar de mig? Facit är att svaret dröjt för att de inte vet om de kan. MEN SKRIV DET DÅ!! "Jag ska kolla upp datumet och återkommer till dig!!" Hur svårt kan det va?!?!
Igår tänkte jag städa bilen, undra om den är fin när jag sätter mig i den idag? Nå, vad tror ni? Tvättad också kanske, för det tänkte jag också?!

Är det något som kan få mig riktigt j-a upphetsad och skitarg, så är det egoister i trafiken. Först kommer jag, sen kommer jag. Ett av tillfällena är när folk tar för stor plats vid parkeringar. Tänk på någon annan än dig själv för faen!! Grr...

...julklappar från kusin Nonne innehöll en kokbok. Asså, hon vet ju att jag har ett kök för att det följde med lägenheten. Men det är två saker hon aldrig ger upp om mig. Lagning i köket och min hud. Hon ser till att mitt badrumsskåp alltid har både dag och nattkräm. Julafton fick jag en kokbok för singlar. Den ska provas ordentligt.
Jag ska även läsa en annan bok. Undrar vilken jag kommer bläddra i mest?

Igår när jag spelade tusen år gamla låtar på spotify, så mindes jag också den tidens händelser. Ja mirakel, jag vet. Men jag mindes då jag just fyllt 30 och fick visa leg på Kavven, då jag blev vald till Niveas sommarflicka. Bartömning på krogen. Danstävlingar/läger runt om i Sverige. Taxichaufförer som körde hem mig för billig peng och som körde förbi för att ge mig blommor. Ölandsdagarna på piren och kvällarna i stugorna och i ladan. Blomsterbud vid sängen med massa rosor. Miss i planeringen och två dejter samma kväll. Åh, vilka minnen...

Igår städade jag ut all jul. Nu har jag bara en vit julstjärna kvar. Bar ner alla fyra jul och adventlådor i källaren. Under tiden spelade jag tusen år gamla dansbandslåtar på spotify. Asså, vilka minnen från sjuttiotalet, då jag var i parken och dansade.

På kvällen kom Hanne och Sofie hit. Vi åt och vi drack. Jag plockade fram sånghäften som vi sjöng till snapsarna och Sofie som drog sig tillbaka till soffan, tyckte att vi sjöng jättefint. Eller inte!

Idag ska Roger hjälpa mig och få hem min nyinköpta cykel. Ska bli gött att cykla igen. Fattar inte att det är min hjärna som tänker såna tankar. Konstigt.

Jag är så sjukt lättskrämd. Asså lättskrämd på allvar. Jag har dragit till folk som skrämt mig. Inte med mening liksom, men reflexmässigt. Mina ongar steg aldrig in i sina egna hem innan de hade stått på dörrmattan och ropat "hallå" tills jag svarade. De kom aldrig fram till mig när jag dammsugade, gick med dammsugaren, dammsög(?) utan väntade tills jag hade stängt av den. Min x-granne gick några gånger rätt in i min lägenhet och stod i vardagsrummet och skrek hallå, tills jag hotade med stryk. Mina jobbarkompisar lärde sig hur de skulle hantera mig. Min nuvarande chef, ropar från butiken in i köket "skriver ut" eftersom jag sitter jämte skrivaren och jobbar ibland. Asså jag tror mitt hjärta ska stanna flera gånger om dagen. Jag har skitmånga exempel när jag inte haft hjärtat på rätta stället liksom. Idag slängde jag iväg en clementin när grannen började borra. Fast jag blev inte riktigt lika rädd som jag blev den gången jag bodde på markplan och vädrade och det plötsligt stod en svart, stor labrador jämte mig i köket. Ja jädrar i min låda...

Med godkännande från berörda, så ska jag berätta om en underbar grej.

Lizette firade jul med oss och Tobias fick en julklapp av henne som fick både mig och Lasse att storlipa. För er som inte har full koll, kan jag berätta att Tobias och Lizette träffades på Öland i somras. L hade spanat in T för några år sedan på SM, vilket T var helt ovetandes om. Bla bla...iaf så öppnade T julklappen och det var en stor poster. Med långityd och attityd och faen vad det heter, så hade hon prickat ut exakta platsen på piren, på Lundegårds camping. På planchen längst ner stod det: Tobias och Lizette- första kyssen. Asså, fatta så romantiskt. Det brukar vara mina söner som kan tänka till på såna grejer, men denna gång hade minsann T sin överman...kvinna.

De träffades i somras, Lizette flyttade hit i oktober, fick jobb på Kicks, de har fixat i lägenheten och jag känner knappt igen min förstfödde. Han har blivit intresserad av matlagning, han går skogspromenader och hela han fullständigt lyser av kärlek. Vad glädjer ett mammahjärta mer? Du är aldrig, aldrig lyckligare än dina barn!

Det fyller min förstfödde imorgon. Fast vi firade honom igår. Tänk att min onge fyller 34 år. Det är ju inte länge sedan jag själv satt på den stolen liksom. Iaf så car vi på Harrys och firade honom. Mat och mys. Sedan gick vi bort till foxen och tog ett glas gott. Kvällen gick fort.