I lördags ställde jag klockan på kvart i sju. Gick upp och åt frukost innan jag började bryna köttfärs och hacka grönsaker. Sedan i väg till jobbet. Rusade hem för att fortsätta fixa och trixa. Strax efter sex så kom sju stycken ongar. De träffades först utanför Paulssons konditori där Bea var gullig och mötte upp dem, med rebus och med färdigblandat som jag hade varit och lämnat tidigare på dagen. Sedan gick de vidare och strax utanför mig, stod Per. Hans uppgift till dem var att de skulle sjunga en valfri Bengtzinglåt innan de fick varsin shot. Jag hade alltså en "Ungfest" Jag har haft tjej, tant, grabb och parfest, så nu tyckte jag det var dags med en ungfest. Tyvärr var det flera som inte kunde och några som bokade av. Men eliten kom och vi hade en riktigt rolig kväll. 

Kolla in rebusen som Kimsan ritade åt dem. Hon är helt fantastisk.

När de kom så fick de blanda sina egna välkomstdrinkar av det jag hade ställt fram. Sedan fick de olika uppdrag. Bland annat så fick de sätta ihop min julklapp, som jag inte själv lyckats med. Kalla mig klok.

De fick skriva goa ord på varandras lappar. Sääärlek liksom.

Under kvällen var det mycket sång och många skratt. Goa goa goa ongar. Jag är så tacksam för att de ville komma och festa med denna kärring!

...väntade ännu en grej på mig på jobbet. Asså, det är de små detaljerna som gör det och som glädjer.  På kvällen åkte jag till Markaryd för att ha ett homeparty. Åtta glada och söta tjejer. De trodde jag var betyyyydligt yngre än mina sanna år och med de orden i bagaget tog jag mig hem vid 22-tiden på kvällen. Heeelt bombad i huvet av trötthet. Dök i säng eftersom massa jobb väntade på lördagen, både hemma och i butiken.

Jag kämpar hela tiden mot klockan. Varje dag har jag fullt upp. Varje kväll har jag fullt upp. Mycket av tiden har jag planerat in själv och det är kuliga saker, så jag gnäller väl ganska mycket i luften, men ändå. Jag är så sjuuukt trött. Måndagkväll kommer jag att somna klockan sju.
I helgen ska jag prova en av ögonmaskarna jag fick av Nonne, för pigga ögon vill jag ha. Kul att vara pigg i någon del av kroppen tänker jag.

Så har den mesta tiden av denna dag känts. Började redan imorse. Tårar och depp. Jag undrar hur en enda liten äggstock kan ha sådan makt? På egen hand, utan vare sig den andra äggstockskompisen, äggledaren eller livmodern lyckas den få kärringens kropp att ömma, lipa var femte minut, skrika efter choklad och leda tråkighetsstyrkan. Den får mig även att längta efter ett kraftigt häxbål. Dessutom måste jag städa ikväll. Bilden visar ett enda alternativ, men jag skulle kunna få in alla denna dag. Bläää....

På insta finns ett konto som kallar sig "situationer" Hen har tuuuuusentals följare. Hen skriver ett inlägg och får miljoner gillatryck och jag är ganska övertygad om att ägaren till kontot skrattar sönder sig. För de självklara åsikterna gillas och gillas och åter gillas. Jag tror att hen gillar det.

Idag har jag haltat fram pga kroppsvärk. Alltså inte den mest sensuella gångstilen. När Jennie och jag satt i köket, så kom de jääävla ungarna (goa ongar med O, ogoa ungar med U) igen och gjorde det nästan dagliga buset. Får jag tag i dem en dag så kommer jag trycka ner en kondom i halsen på dem. Iaf. Vi satt i köket och pratade om en ny produkt, då en unge skriker sitt högstaste genom brevinkastet. Jennie f l ö g upp och jag blev så sjukt rädd. Jag blev rädd för ungens skrik och jag blev rädd för Jennies vrålhopp ur stolen. Jag blev så rädd så jag fes. Asså, fy faaaasiken vad vi skrattade. Efter jobbet cyklade jag inom Hemköp. Då jag stod i kön så komjag att tänka på stunden igen. Då skrattar jag till, högt för mig själv i kön. Som om inte det skulle vara pinsamt nog, så skrattar jag till med stängd mun, vilket resulterar i att en bubbla blommar upp ur näsan. Skjut mig liksom! Det lär nog dröja innan jag får prova alla härliga parleksakerna på jobbet. Länge liksom.