Hela söndagen låg jag med jävelhosta, feber och frossa. Natten ska vi inte prata om. Alltså den halssmärtan vid varje host. Jag hade en hostmedicin i skåpet som troligen var färgad saft. Den gjorde lika stor nytta och hamnade i soporna. Idag hade jag en sedan ett tag tillbaka, bokad tid hos läkaren för att kolla upp min värk. Hon vred, hon klämde, hon drog och hon slet i mig. Inte någonstans hade jag ont. Så himla typiskt liksom. Utom på ett ställe. Då hon tryckte där, så skickade jag iväg min arm och både hon och jag är glad att min armbåge inte dejtade hennes öga. Satan i gatan vilken reflex liksom. Iaf togs det massa prover. Sänka, sköldkörtel, magnesium och massa annat och jag får svar om ett tag. Jag fick mig också en skarp tillsägning för att jag hade ganska högt blodtryck. Ganska, hm. Så jag cyklade in till Apoteket och hade med mig en stor kasse hem. Coccilanan var gudomlig och jag kunde äntligen få sova någon timme. Men nu ska mitt blodtryck ner och jag ska ta det lugnt. Jag ska inte ha varken inre eller yttre stress. Jo tjena Kerstin, som Stockholmarna säger. Så ni får inte hetsa upp mig. Så ni vet liksom. Detta inlägg har gjort mig lika trött som tre timmar på gymmet. Fast alla som känner mig, vet ju att jag gissar. Natti.

Jag jallade hem efter jobbet och stridssov en stund. Chrillan och jag hade bestämt en drink hos mig vid fem, men hon hade stor förståelse då jag ställde in den. Så jag vilade, tryckte i mig alvedon, fixade till mig och slapp stressa. Sedan hade jag butiksparty för 15 av mina brudar och som ni ser så var det inga små sparvar.

Strax innan vi skulle gå så ville jag ta en bild. Jag bad dem därför titta bort pga min tystnadsplikt.

Men se det gick inte. De ville synas och synas fick de.

Sedan drog vi alla bort till Hk och ännu senare var vi ett gäng som kollade in foxen. På söndagen så sprang jag en mil och sedan städade jag förrådet. Eller inte.