Jag är så lyckligt lottad. Inte för att jag får massa grejer, det är inte det jag menar. Jag menar att mina vänner jag har runt omkring mig visar att de tänker på mig, vilket betyder så himla mycket. Själv är jag så sjukt dålig på att visa detsamma. Jag tänker många gånger att jag ska göra något, men kommer inte till skott och vi vet ju att det ÄR ju inte alls tanken som räknas. Det är bullshit liksom. Iaf. För ett tag sedan så kom en kompis med fika. Bara sådär. För ett tag sedan så fick jag avi från posten. Det var ett smockfullt paket med massa härliga grejer. För ett tag sedan så fick jag veta vad jag ska få i fölsepresent i sommar, som ska nyttjas i november. För ett tag sedan så fick jag kusinens poncho som hon bara slet av sig och gav mig. Lite då och då får jag små saker och söta lappar av min chef. Asså jag blir så glad för allt. Det är säärlek. Särlek, särlek och mera särlek.

Ungefär så många gånger har jag sett att busschaufförer dissar folk som springer för att komma med. Jag hade inte sagt något om de varit tjugo meter ifrån, men när de är en meter ifrån och vissa till och med knackar på dörren och idioten till chaufför skiter i dem. Då fattar jag att de skriker f-ordet efter bussen. Som sagt, det är inte två-tre gånger jag uppfattat detta. Så j-a dålig stil. Jag tror och hoppas på karma.

Igår var Jennie-boss här på taco och vin. Vi satt på ballan och drack vin. Vi tryckte i oss tacos. Vi var trötta. Vi var mesiga. Vi får ta röj annan gång. Typ om dryga två veckor, på hennes bröllop. Iaf jag, som inte har vit klänning och ska vara pigg på bröllopsnatten. Nu blev jag påmind igen om att jag måste hitta en ovit klänning. Ååååhh....