Tobias nöjde sig inte med att bara lämna morsan vid huvudingången igår. Nej han ville parkera och följa med mig hela vägen upp till avdelningen. Vi skrattade gott när vi såg skyltarna vi skulle in vid och han lade upp bilden på fejan med hashtagg "syskon?" och "barnvaktvarjelördag" He he.

Läkaren, narkosläkaren och en usk mötte mig i korridoren efter jag bytt om. De ville diskutera min sövning. Det står ju som sagt i min journal att jag är svår att intubera. Operationen gick som planerat och läkaren sa, då han hälsade på mig att han var nöjd. På frågan hur många stygn jag hade, så blev bara svaret "många" Hm...Narkosläkaren sa att det stod i journalen om min intubering, men att han nu ändrat det och skrivit det i VERSALER. Så tydligen hade även han fått kämpa rejält. Jag fick en go morfinspruta när jag sa att smärtan var 8,7 på 10-skalan. Den satt i länge och Skatan som hämtade mig fick le mig hela tiden till bilen. Hon bäddade ner mig i soffan innan hon satte en härlig bukett rosor på mitt bord. Säärlek.
Jag sov hela natten och idag har jag haft sällis av Emzan som kom och gav mig en laddare till mobilen eftersom min pajat. Tobias och Lizette kom med lite inköp jag beställde, solen har skinit och jag har varit smärtfri. Let's dance, ostbågar och saft gjorde min kväll. Hepp!