Hur tänker ni när ni lägger upp er profilbild på fejan? Jag tänker att det viktigaste är att den är AKTUELL. Tröttsamt med tre år gammal bild eller bikinibild hela vintern. Jag tänker att den ska föreställa PERSONEN. Tröttsamt att se en katt, häst, barn, mc eller blomma. Jag tänker att den måste inte vara SKITSNYGG. Ligga med händerna på en spegel är väl väldigt 2007 va?! Jag blir aldrig bra på bild, så jag kanske bara är avundsjuk på er andra. Så kan det vara, eller så är jag bara trött på de som ska vara så försiktiga på fejan. Då kanske man inte ska vara på fejan tänker jag. Jag blir i b l a n d nöjd med ett foto och då lägger jag det som profilbild. Fast det bästa är VVF. Våga vara ful. Det gillar jag. Synd att det inte är fler medlemmar i klubben.

Så länge jag kan minnas har jag fått höra lite då och då "Jag såg en Lollo-klänning idag" Mina vänner och kompisar menar med detta att de sett en blommig, volangig och/eller rosa klänning i någon butik. En skitsnygg klänning som flera vill ha, men inte skulle passa i eller våga ha. Nu skulle jag verkligen behöva höra det. Jag ska på bröllop om två veckor och har ingen klänning att kliva i. Min garderob består av antingen svarta eller knallsvarta klänningar och det går ju ganska fetbort att ha på sig på ett härligt bröllop. Det finns massa ljuvliga klänningar på stan, men ingen är i storlek tusen. Skit mä. Så snälla ni, meddela mig skitsnart att ni hittat en Lollo-klänning. Tack på förhand liksom.

Ps. Personen som kom på att nittiosju % av alla klänningar ska ha resår i mitten, önskar jag flatlöss.

Jag är så lyckligt lottad. Inte för att jag får massa grejer, det är inte det jag menar. Jag menar att mina vänner jag har runt omkring mig visar att de tänker på mig, vilket betyder så himla mycket. Själv är jag så sjukt dålig på att visa detsamma. Jag tänker många gånger att jag ska göra något, men kommer inte till skott och vi vet ju att det ÄR ju inte alls tanken som räknas. Det är bullshit liksom. Iaf. För ett tag sedan så kom en kompis med fika. Bara sådär. För ett tag sedan så fick jag avi från posten. Det var ett smockfullt paket med massa härliga grejer. För ett tag sedan så fick jag veta vad jag ska få i fölsepresent i sommar, som ska nyttjas i november. För ett tag sedan så fick jag kusinens poncho som hon bara slet av sig och gav mig. Lite då och då får jag små saker och söta lappar av min chef. Asså jag blir så glad för allt. Det är säärlek. Särlek, särlek och mera särlek.

I natt vaknade jag av att telefonen ringde och såg att det var skyddat nummer. Nattetid svarar jag alltid på skyddat, för det kan vara från sjukhuset och gälla mina ongar. Dagtid svarar jag aldrig på skyddat, för är det inte säljare och viktigt så talar de in meddelande. Så jag svarade med ett snabbt och nervöst "hallå". Då sa en kvinna att hon skulle hugga kniven i mig. Sedan lade hon på. Jag idiotförklarade STORT idioten och somnade om. Betydligt räddare blev jag av grannens brandlarm som startade 03.50 Som tur var stängdes det av ganska snabbt. Tidigare idag så skrev jag en status på fejan ang telefon och larm och många rådde mig att anmäla puckohändelsen. Så det gjorde jag. Polisen och jag bestämde att om det sker igen, så går vi vidare med det. Jag undrar vad det gäller. Har jag gått före någon i kö eller grimaserat i trafiken? Känns iaf gott att veta att det inte är något svartsjukt X. Det är jag sjukt färdig med. Tack så mycket för det liksom. Iaf så undrar jag om det skiljer mer än bara färgen på oliven och puckots hjärna?!

Igår var det begravning i Falkenberg. Min släkting begravdes och som jag bloggat om tidigare så hade jag bestämt mig för att inte gå. Det var inte lätt, för jag funderade på vad folk skulle säga och jag visste att mamma inte skulle gilla det. Men. Jag tror att mamma sedan flera år har förlikat sig med mitt beslut uppe i himlen och jag vet att jag skulle bara känna mig falsk om jag hade gått för att det ser bra ut. Falskhet är inte min grej (verkligen på både gott och ont många gånger) och jag skulle inte önska att någon gick på min begravning med tanken "vad ska annars folk säga" Jag hoppas iaf att han har det bra nu och att han får lära sig vissa saker i nästa liv. För så tror jag. Vi lever flera liv och det vi inte lär oss i detta, ska vi lära oss i nästa. Jag tror inte att det bara tar slut och att när vi dör så är vi bara borta. Nej, allt har en mening och allt fortsätter. Tyvärr så får vi aldrig veta vad som är meningen.

Imorgon är det min mammadag. Då är det 27 år sedan jag födde Pontan. Tjugosju år. Fatta liksom. Jag fes ut honom, målade naglarna och drog sedan på party. Eller inte. Eftersom jag blev igångsatt med Tobias, så hade jag bestämt mig för att inte åka upp förrän huvudet hängde utanför denna gång. Typ. Jag skulle sitta i bubbelpool och sedan skulle jag föda stående. En bra plan. Den gick sådär. Pontans pappa och min kompis hotade med att bära ut mig i bilen då det var en minut mellan värkarna. Till slut gav jag med mig och när vi kom upp till förlossningen mitt i natten, så avtog de såklart och hamnade på sju minuter emellan.

Allting flöt på. Bubbelpoolen var på lagning, riskudden tog de ifrån mig eftersom jag bet i den och när de frågade om jag skulle ställa mig upp och föda stående, så bad jag dem fara åt helvete. När Pontan kom ut 08.00, så kissade han direkt. En stråle som hamnade i hans egen mun.

Jag blir förundrad varje gång jag ser kvinnor som är allerta och raska direkt efter förlossningen. De ler och de kollar in underverket. De är pigga eftersom de endast haft ett litet Kittyplåster på insidan av låret som bedövning. Jag bad att få allt de hade och gärna grannsjukhusets medel också. Hade de sagt till mig att det blev en hundvalp, så hade jag troligen blivit lika glad, bara det var över.

I tre dagar velade vi angående hans namn och eftersom han inte var det vackraste barn jag sett, så kallade jag honom Alien. Brett mellan ögonen, platt näsa, utstående öron och liten mun. Japp, en alien. Självklart ordnade han till sig efter tre-fyra dagar och blev fantastisk, underbar och otroligt söt.

Han är en äkta Vädur och har alltid strävat framåt och uppåt. Som liten började han med att klättra i trädtopparna och man kan se att han även som vuxen har sina mål och jobbar sig ditåt. Så länge han tycker det är roligt, för plötsligt tröttnar han och vill ha annat mål. Ibland har det varit svårt att hänga med i antingen det snabba tempot, eller det sjukt sega. Min älskade mini-svullo, mini-buddha som sprängde varenda kurva som bebis. Idag spränger han mest hjärtan, på ett positivt sätt. Jag har uppfostrat honom själv och jag ligger som jag bäddat. Himla gött liksom och jag är sjukt stolt över lilleman. Lavvar honom ända till himlen.

Så grattis till mig som burit honom i nio månader, uppfostrat honom till en ordentlig onge och får äran att kallas hans "älskade mamsen"

Jag har haft svart hår i många, flera år. Till sist tröttnade jag på det. Så jag började färga det, vilket visade sig skulle bli lite av ett gift. Jag färgade det lila, vilket jag trivdes jättebra i. Men gud vad gamla tanter rynkade på näsan, vilket jag skrattade åt. Jag färgade det knallrött och trivdes lika bra i det. Sedan färgade jag det blått och trivdes sådär med det. Kände mig ganska dyster i den blåa. Folk har i flera år undrat om jag inte ska färga mitt hår i rosa, pga mitt namn och svaren har varit samma: Aldrig i livet, det kommer inte att hända, om jag hade varit 20 så, nä det är jag alldeles för gammal för osv.

Man ska aldrig säga aldrig. Man ska alltid säga kanske. Nu har det hänt. Jag tänkte som så att jag har ju faktiskt haft både lila och blått, så varför inte rosa liksom. Så nu är det cirka tre månader kvar tills jag fyller 55 och jag har knallrosa hår. Jösses, vem tror kärringen att hon är egentligen? Jag vet att jag är inte beige iallafall.

Jag gillar ljudet av motorcyklar. Jag gillar att titta på caravaner av motorcyklar. Att ligga i kurvor på 70-vägar är däremot inte min grej. När det obligatoriska stoppet vid kiosken sker, har jag fullt upp med att skaka liv i mina blygdläppar som somnat  och hinner varken äta magnum mandel eller vaniljstrut. Fast snygga mc-grabbar i fräcka skinnjackor gillar jag. Punkt.