Imorse friade jag till mig själv. Jag känner att jag är ett riktigt kap. Jag skrattar ofta åt mig själv och på insidan kan jag sjunga.
Fast jag har inget direkt tävlingshuvud och jag har drabbats av enorm underlängd. Dessutom är jag ganska dålig på att ligga sked. Fast ett kap det är jag.

Jag blir sjukt tokig på mig själv. Jag säger "sjukt" hela tiden! Det är sjukt jobbigt, sjukt bra, sjukt roligt, sjukt snabbt, sjukt gott, sjukt...ja ni fattar. Jag hör mig själv och det är sjukt jobbigt. Sjukt!

Ja det kan ni kalla mig. För ca en vecka sedan var jag med i en tävling på Insta. Bilden skulle vara melloinspirerad. Idag fick jag veta att jag VUNNIT. Jädrar i min låda. Jag vann biljetter till "andra chansen" här i Halmstad. Om Bengtzing inte går direkt till final, utan till...just det. Ja, då får jag se henne live. Dessutom så får de spela hennes låt på radion, vilket de inte får om hon går direkt till final. Jag vann! Jag har aldrig vunnit mer än en visselpipa eller en kam på "vinst varje gång" så jag är sjukt glad. Yehaa...

Jag har nämligen vunnit en tävling. Inte vilken tävling som helst. Utan en tävling med hon som ligger högst på min lista. Hon som jämt är med mig på mina fester. Hon som är en "Killer Girl" på lördag i mello. Min underbara Linda Bengtzing. Jag vann att hänga med henne en månad på Jamaica. Eller så var det en hårtrimmer. Jag minns inte riktigt. Men vann, det gjorde jag! Tack Bengtzing!
#allaflickorOCHjag

Jag har dyskalkyli. Alltså jag kan inte se eller fatta siffror. Jo jag kanske kan se dem, men jag kan faen inte räkna dem. För några år sedan ville jag gå en utbildning, men var då tvungen att läsa matte. Vilket skämt alltså. Jag hamnade nere på nivån där jag skulle räkna äpplen och päron och klarade det inte. Kompisar rådde mig att skita i frukten och istället tänka klänningar och vinglas. Inte ens det hjälpte. Fatta då hur illa det var/är. Sedan gick tiden och jag hamnade på en annan kurs. Vi skulle räkna procent, lära oss excell och räkna både framåt och bakåtmoms. Mama mia som jag körde huvudet i väggen. Efter en hel dags procenträkning så gick jag inom en butik på vägen hem och såg att där var 70% på nästan allt. All kunskap jag fått under dagen var puts väck och jag tänkte som vanligt "halva priset och lite mer" Nu har jag ä n t l i g e n lärt mig att räkna procent med en miniräknare och vet hur jag ska tänka. Så glad att detta sker före min 55 årsdag!

Härom dagen såg jag på nyhetsmorgon där de räknade. Jag fattade absolut ingenting. Verkligen ingenting.

Igår såg jag denna på fejan. Det var tuuuusentals som hade svarat och nästan alla hade svarat 1 eller 4. Asså jag blir tokig. Jag får det till 7. 

7 minus 4 blir 3. 3 plus 3 blir 6. 6 gånger 0 blir 6. 6 plus 1 blir 7 . SJU!!! ???????

Matte kan dra åt helvete. Hur, jag bara undrar hur kan man vilja arbeta med siffror hela dagarna? Ge mig stavningstest istället tack.

Jag älskar mackor. Mackor och potatis i alla former. Det är väl just det jag inte ska äta. Provade smothies till frukost i flera månader. Började äta mackor igen och fick mitt liv tillbaka. En dietist hade väl skällt öronen av mig om hen hade sett min frukosttalltik, så jag visar den bara för er. Hmm.
Önskar er en braig dag!

I lördags så mailade jag en bekant och berättade att jag märkte så tydligt då hon var med en fd gemensam kompis, som jag tror hon lärde känna genom mig. Var hon själv, så kom hon alltid fram eller vinkade glatt, men var den andra med så vinkade och nickade hon lite försiktigt. Jag har noterat detta vid några tillfällen, lett för mig själv och låtit det bero fast jag ogillat det falska beteendet. Men i lördags så skrev jag det till henne, efter att igen ha sett det på fredagkvällen då jag var på Harrys. Jag fick då till svar att så var det inte. Hon kom helt enkelt inte fram till mig för hon har aldrig gillat blått hår på någon och hon var rädd att hon skulle säga det till mig. (Läs gärna meningen en gång till, för det gjorde jag) Asså, först så gapflabbade jag högt för mig själv här hemma, men sen blev jag betänksam. Jag undrade då vilken social kompetens man har och jag undrade om fler än hon tror jag skulle bry mig. Jag har färgat mitt hår många gånger. Vissa gånger längre tid för att jag trivs i det och vissa gånger kortare för att det inte känts så rätt för mig. Men aldrig att jag bytt färg för att någon annan inte gillat den. De enda jag lyssnar på är mina ongar. Skulle de säga något angående min stil, så skulle jag lyssna på dem. Jag har heller inte slutat ha mina rosor för att det inte är inne, eller för att inga andra har det. Jag säger alltid min mening om jag får frågan ang ett utseende eller stil. Annars är jag tyst. Om det inte är positivt, för komplimanger vill jag gärna strö runt så mycket som möjligt. Ärliga alltså. Enkelt liksom. Jag funderar ännu en gång på vad social kompetens innebär.

På söndag är det. DÅ är dagen här. Det är just DÅ det visas säärlek. DÅ ska det köpas blommor och choklad. DÅ ska det bjudas ut på restaurang. DÅ ska det lavvas hit och lavvas dit. Männen kommer hem med blommor och choklad och fruarna blir väldigt överraskade. Asså....

Hur många kvinnor är det inte som aldrig får en spontan blomma av sin man. En spontan present och /eller en spontan överraskning. Generllt så suger män på att överraska. Jaaa, mina söner är skitduktiga på att överraska året runt och det beror på att de har vuxit upp med en morsa som bankat in detta i deras huvud.

Alla tramsens dag är detta år en söndag. Det kommer bli många restaurangbesök. För mannen kan inte sticka inom macken på väg hem från jobbet och köpa den färdiga buketten och chokladkartongen. Hur ska det gå liksom?

Nej, jag är inte bitter. Jag är inte avis, för jag tycker verkligen att denna dag är trams. Så klart jag är avis på par som har det bra även utanför fejan. Ja, jag tycker det är tramsigt att visa sin särlek på fejan för att alla andra ska se. Skicka ett sms med bilderna eller orden istället, kan jag tycka. Fast det får hamna i ett annat blogginlägg :-)

Jag är iaf inte bitter, för jag har alltid tyckt detta, även när jag var gift/sambo.

"Asså skit i blommor och choklad, rita mig hellre en teckning, för det betyder att du engagerat dig och ansträngt dig lite grann"

Jag skulle ju mycket väl kunna fira denna dag med mina singelkompisar. Men jag gör inte det, för jag visar hellre sääärlek de andra 364 dagarna.

Undrar hur många män som kommer hem med grapefrukt 25/2, mazariner 13/3, lakrits 12/4, chokladbollar 11/5, muffins 27/5, mjölk 1/6, gräddtårta 2/10 och kanelbullar 4/10??

Som dessutom ger massage 12/5, lagar lasagne 29/7 och bjuder på brunch 18/9? För inte är det väl så att männen minns för att fuarna ser till att de inte ska glömma denna enda skitviktiga alla tramsens dag??