Min förstfödde har länge haft fotografi som intresse.

Nu har han ökat tempot och fått en del beställningar. Vill ni ha era ongar, djur eller något annat förevigat, så kontakta gärna honom.

Hälsa från den stolta morsan och tänk på att ni har chans att få beställa något av

"en tidig Tobias"

Följ honom gärna på hans insta "cameraheldbytj"

och

på fejan "Fotograf Tobias Johqvist"

Imorgon är det min mammadag. Då är det 27 år sedan jag födde Pontan. Tjugosju år. Fatta liksom. Jag fes ut honom, målade naglarna och drog sedan på party. Eller inte. Eftersom jag blev igångsatt med Tobias, så hade jag bestämt mig för att inte åka upp förrän huvudet hängde utanför denna gång. Typ. Jag skulle sitta i bubbelpool och sedan skulle jag föda stående. En bra plan. Den gick sådär. Pontans pappa och min kompis hotade med att bära ut mig i bilen då det var en minut mellan värkarna. Till slut gav jag med mig och när vi kom upp till förlossningen mitt i natten, så avtog de såklart och hamnade på sju minuter emellan.

Allting flöt på. Bubbelpoolen var på lagning, riskudden tog de ifrån mig eftersom jag bet i den och när de frågade om jag skulle ställa mig upp och föda stående, så bad jag dem fara åt helvete. När Pontan kom ut 08.00, så kissade han direkt. En stråle som hamnade i hans egen mun.

Jag blir förundrad varje gång jag ser kvinnor som är allerta och raska direkt efter förlossningen. De ler och de kollar in underverket. De är pigga eftersom de endast haft ett litet Kittyplåster på insidan av låret som bedövning. Jag bad att få allt de hade och gärna grannsjukhusets medel också. Hade de sagt till mig att det blev en hundvalp, så hade jag troligen blivit lika glad, bara det var över.

I tre dagar velade vi angående hans namn och eftersom han inte var det vackraste barn jag sett, så kallade jag honom Alien. Brett mellan ögonen, platt näsa, utstående öron och liten mun. Japp, en alien. Självklart ordnade han till sig efter tre-fyra dagar och blev fantastisk, underbar och otroligt söt.

Han är en äkta Vädur och har alltid strävat framåt och uppåt. Som liten började han med att klättra i trädtopparna och man kan se att han även som vuxen har sina mål och jobbar sig ditåt. Så länge han tycker det är roligt, för plötsligt tröttnar han och vill ha annat mål. Ibland har det varit svårt att hänga med i antingen det snabba tempot, eller det sjukt sega. Min älskade mini-svullo, mini-buddha som sprängde varenda kurva som bebis. Idag spränger han mest hjärtan, på ett positivt sätt. Jag har uppfostrat honom själv och jag ligger som jag bäddat. Himla gött liksom och jag är sjukt stolt över lilleman. Lavvar honom ända till himlen.

Så grattis till mig som burit honom i nio månader, uppfostrat honom till en ordentlig onge och får äran att kallas hans "älskade mamsen"

Igår blev lilleman sambo. Han flyttade ihop med flickvännen i helt nyrenoverad lägenhet mitt i centrum. Det har varit ett kontor och de lät bankfacket vara kvar. Så nu blir bankfack ett barskåp i vardagsrummet. Nästan samma sak kan man tycka. Iaf är det skitfräckt.

Igårkväll hade Tobias och Lizette förhäng innan parken och Sannex. Vi var 17 stycken som minglade och drack gott innan det var dags att åka till dansen. Alltså de andra åkte till dansen. Jag cyklade hem. Dels så jobbar jag idag och dels har jag lagt dansen på hyllan. Det retar mig som faen att jag varit så dum. Så det är inte alls omöjligt att jag plockar ner den från hyllplanet igen. Ska bara flytta in fettomaskinen till vardagsrummet så jag kan sparka igång min obefintliga kondis. Iallafall. Vi hade en mysig kväll och det var inte så förvånande att det var mina ongar som var sist, för att de skulle fixa till håret. Zambo släpade sig trött ut till hallen för att hälsa då jag kom hem. Knappt så han fick upp ögonlocken och jag kände att vi var i fas.

Jag älskar när Tobias leker med kameran. Jag tycker han tar så fina bilder. Denna gång på min underbara svärdotter och hans sambo Lizette, men även på sig själv för en gångs skull.

Såg ni "Päron i solen" förra veckan? Ensamstående föräldrar åker iväg med sina tonårsongar. Där var iaf en pappa med sin son. Sonen sa att om pappan hade bla bla, så hade han sagt några väl valda ord. Pappan undrade då vilka ord det skulle vara, men sonen ville inte säga dem. Då gjorde gubben ett misstag. Han tjatade på ongen att berätta vad han skulle sagt. Orden är pipade, så vi tittare får inte höra dem, utan får bara höra honom starkt förmana sin son om att så säger man verkligen inte och vi ser att han skäms. Skyll dig själv liksom. Jag fick skylla mig själv då då jag var på utvecklingssamtal med Pontan och vi berättade att han inte hade lärt sig någon spanska för läraren var inte bra. Han kunde bara en fras och den hade en kompis lärt honom. Hade jag varit lite lyhörd där och läst min onge, så hade jag fattat. Men nä då, jag tyckte absolut att han skulle berätta vilken fras det var han kunde säga på spanska. Både läraren och jag skruvade på oss och jag var glad för att mötet var slut. Om jag inte har helt fel så tror jag att Pontan än idag minns hur man säger "Jag vill banka en bäver"

Idag är det ett år sedan Ingela gick bort. Herre gud vad vi saknat henne. Olika händelser, en låt, vissa skämt osv. Ikväll var Lasse, Ingelas mamma Maj-Britt och jag ute och åt. Tobias och Lizette var på en planerad Spa-grej i Falkenberg och Pontan jobbade. Men vi tre hade en mysig Ingela-stund. Vi åt självklart hennes favvopizza, på hennes favvoställe. Vi var överens om att vi vet att hon finns med oss här ibland. Hon har koll liksom. Hon saknas oss.

Som jag sagt innan så känner jag inte igen min Tobias. Från att ha klarat av att göra fläskpannkaka och spagetti med köttfärssås har han nu gått loss i sitt kök. Det är det enda stället han inte har en miljard tekniska prylar så det är kanske det som är skälet. Nu har han iaf köpt fina knivar. Han har inte direkt gjort någon mjukstart, utan köttar helt enkelt på i full fart.

Neapolitansk bolognese på högrev. Långkok i fem timmar. Jag skulle inte ens hitta revet i affären.

Högrevsburgare, Vad är det för fel på Donkens?

Ciderkyckling med äpplen. Ingen kommentar.

Jag anar att det var knivarna han ville åt och därför fick träna på matlagning. Min rosa kniv som jag har till kött, bröd, gurka och även huggit lite granfot med, funkar kanon. Men jag undrar fortfarande vem han är och var fasiken han gjort av min onge?!