...både bilden och att Pontan och Caline vann buggtävlingen i lördags.

Igår hade sönerna och jag vår årliga shotfest. De bjuder in sina kompisar och jag mina. Det är folk även utanför Halmstad, typ Skåne, Borås, Göteborg och Stockholm. Alla har med sig egen dryck och framförallt egen shot. Vi festar, shotar på shotsignal, dansar och har roligt ihop. Jag älskar att festa med blandade åldrar. Som vanligt så fixar ongarna och jag lokalen ihop och två timmar före gästerna kommer, så är vi där för att tända ljus, hälla upp snacks och beställa dit en pizza. Stunden då vi sitter och äter och taggar innan alla kommer är så ovärderlig för mig. Jag är stolt över att sönerna vill ha denna tradition och vill festa ihop med sin morsa. Jag gjorde 75 stycken påsar, där jag lade lite av varje. Stickat rosa "åkband", (ja jag stickade 75 stycken armband) plåster med olika motiv på, namnlapp, penna, klubba, halstabletter mm mm.

Klockan sju så kom allt folk. Alla var taggade och redo för en rolig kväll, så det var inte alls svårt att jobba upp ett högt tempo. De fick börja med att bilda grupper och svara på tipsfrågor om vår familj. Sedan var det mingel, shot och dans som gjorde att kvällen gick sjukt snabbt.
Jag ger er här ett mingelregn.

Ifjol startade vi upp med ett vandrarpris i form av en rosa käpphäst. Säg hej till Shotis. Vinnaren detta år har lovat att lägga upp en bild på Insta.

Årets shotfestinlägg avslutar jag med en bild på två av mina manliga vänner. Så mycket säärlek liksom. Fast jag hoppas de hånglar lite annorlunda med sina respektive fruar.
Tack alla för att ni ville komma och bjuda på er själva, roa både oss och de andra och hoppas vi ses nästa år. Puss och kram på er.

Mina söner har vuxit upp med en morsa som varken kan borra eller hamra och som dessutom är ordentligt spindelrädd. De har alltså inte lärt sig snickeri och de skriker lika mycket åt insekter som jag gör. Men. De är skitduktiga på att stryka skjortor och fixa håret. De har även lärt sig hur uppvaktning ska gå till. Pontan överraskade Felicia med en Göteborgsresa, bokat bord på italiensk restaurang, musikal och hotellnatt. Då hon stod på centralen så visste hon ingenting och hon hade bara fått infon om att hon skulle iväg, några timmar tidigare. Tobias sålde sitt matbord och passade på att överraska Lizette med en picknick i vardagsrummet. Jag tror inte någon av tjejerna bryr sig om deras snickeribristiga kunskaper. Som jag alltid sagt: Det spelar ingen roll vad du gör, bara det märks att du lagt ner tanke bakom det. Jag är så stolt över mina älsklingar.

Fast inget fredagsmys, eftersom jag inte gillar det ordet liksom. När jag hämtade Nonne så var hon redo att vara mer syster än kusin. Så med ett rosa och ett lila huvud åkte vi till fiskbilen på Flygstaden innan vi åkte hem till mig. Nonne hade både kudde och snuttefilt med sig och vi sjönk goa och glada ner med ett glas gott på ballan.

Sedan njöt vi av havskräftor och krabba och jag tyckte t om om det vita vinet. Kaffe och dammsugare flyttade vi med oss till soffan, där vi gick igenom alla bilder från våra resor. Hujedamig vad vi skrattade. Det är bara Nonne och jag som kan skratta så ihop. Det är verkligen så och vi älskar det. Vi hade även en mysig frukost och hann att surfa runt på roliga sidor uppkrupna i soffan innan Reino kom och hämtade sin söta fruga. Tack älskade Nonne för att du är du!!

Nonne fick en stroke dagarna före jul 2013. Då sa hon att hon beräknade jobba heltid efter midsommar igen. Tänk om vi vetat att hennes hjärntrötthet skulle ta så otroligt lång tid. Nu arbetar hon t v å timmar om dagen och med bussåkning både till och från jobbet, så måste hon sova över en timme för att få tillbaka lite av krafterna. Cirka ett år före stroken, så lärde hon sig att använda en mobil!! Hon lärde sig att skriva sms. Inga noveller och inte så ofta, men ändå. Efter stroken så lyckades hon knappt skriva alls. Det var för tröttande att leta bokstäver och att skriva. Men sista tiden har det sprungit på. Nu för tiden så funkar flera meningar i sms. Synd bara att vi inte fick lite mer tålamod i DNAt, i vår släkt. Idag ska jag hämta henne och vi ska åka till fiskbilen på Flygstaden innan vi åker hem till mig och myser. Då får tiden gärna gå långsamt för mig. Gärna.

[Bild]

Ikväll ska vi träffas. Vi bestämde det på hennes begravning för snart åtta månader sedan. Vi umgicks och hade mycket roligt förr. Vi ska träffas och ha en "Ingelakväll" Självklart på Hk, eftersom det alltid var dit hon gick. Så jag har bokat ett bås för sju. Jag tror att tårar och skratt kommer att ligga väldigt nära varandra. Hon fattas oss.

Min svärdotter Lizette har superrea på sin webshop. Skitsnygga kläder och fräcka assos....accosi....asco...smycken. Tyvärr har hon inga kläder till mig i storlek tusen, men ni andra lyllosar kan ju rusa in där och shoppa loss. Kolla in lårsmycket. Fyyy så fräckt det är. Det hade jag varit skitsnygg i, då jag var 30 och vägde 50. Ja ja, nu är jag iaf skitsvår att kidnappa lite snabbt och lätt....

Positivt tänk funkar sådär.

http://gypsyrebel.se/

Det finns ett talesätt som lyder: Du är aldrig lyckligare än dina barn. Hey hey på den liksom. Den stämmer så himla bra. Är inte barnen tillfreds, så kan inte en förälder vara det. Tobias är i lallelandet nu. Han har träffat Lizette. De träffades på Öland. Han var helt bestämd på att i n t e träffa någon där, men Lizette hade andra planer och med kvinnlig list så...

Nu är de nästan oskiljaktiga. De är så mysiga ihop och mammahjärtat är lyckligt.

Lizette har en egen hemsida med skitsnygga kläder och smycken. Gå in och kolla där.

http://gypsyrebel.se/