När man kommit fram till Öland och umgänget börjar, så är det inte mycket tid över för bloggande. Och om man gör väl gör det, så är det ju bra att inte glömma bilderna man bloggar om. Liksom.

Resan till Ölandet gick kanon. Även bron gick bra att köra över, vilket jag fasat för. Fy för kastvindar med husvagn. Vi packade upp, vi pimpade och vi dukade långbord på gatan. Hade mysigt och roligt. Dessutom fick jag träffa goeongen David igen.

[Bild]

Håret blir turkost innan det blir lila. För mycket fotolja i fotbadet. Mess av två systrar och en ren husvagn. Nedräkningen har börjat. 10, 9, 8...

Snart drar vi till Öland igen. Årets höjdpunkt. Detta år ska inte Pontan med. Trots att jag nyligen var ute med vagnen, så är det massor att göra. Det är ju inte bara husvagnen som ska fixas, utan även Kalles skåpbil. Årens tema har varit SovVAGN, BarSKÅP och InstaBIL-en ostadig fotostudio. 2015-års tema är så gott som klart. Bara några småsaker till som ska fixas/köpas. Igår gick jag på semme. Så idag är det städ, tvätt och strykdag. Det är även målardag. Hår och alla tjugo naglar ska få ny färg. På tiden liksom. Detta år ska även Loppan och Steve med och de har fått en återbudsplats ganska nära oss. Känns konstigt att folk utanför dansvärlden är med just denna vecka, men det ska bli roligt att visa dem denna lilla härliga värld. Nu ska jag gå och kleta in min lekamen i brun utan sol. Lär ju ta en stund.

I torsdags drog vi iväg. Det var ingen rolig historia att köra husvagn och sätta upp förtält i den storm vi hade. Det var minsann ingen storm i vattenglas det. Nä, efter dryga timmen fick vi helt enkelt ge upp Annika och jag. Vi fick vänta på de andra innan vi fick upp tältet och planen att vara klara och ha färdigpimpat tills de kom, fetsprack.

Men när vi var klara så dukade vi fram den typ nästan färdiga maten.

I stressen så glömde jag Nalles byxor hemma. Men han var ganska glad ändå.

På midsommarafton dukade vi i mitt tält och åt massa gott. Självklart hade vi snaps och snapsvisor.

Vi var ute på ängen och dansade kring stången. Alltså vår egen lilla halmstång. Vi tyckte dock att Bosse Larsson var lite långsam och hade något högre tempo än honom. Dagen och kvällen var både rolig och mysig.

Likaså midsommardagen. Chilla, festa och ha oss.

Vi hjälpte hela tiden varandra. Påminna om varannan vattenkanna och hindra kjol från att blåsa upp för högt.

Vi grillade, vi gjorde drinkar, vi latade oss och vi festade. En helmysig helg helt enkelt.

Mina vänner tycker jag har varit för singel för länge. De ville hjälpa mig att få ragg.

Det gick sådär!!

Jag gillar inte att köra husvagn. Jag gillar verkligen inte att vobbla med husvagn. Fy vad äckligt det är när den börjar gunga. Snart ska vi till Öland och ölandsbron ser jag absolut inte fram emot. Inte Bödabacken i Simlångsdalen heller. Tobias säger åt mig att jag ska skita i de bakom mig, att de får köra om, ifall de har så bråttom. Jag känner bara stress och axlarna är uppe vid öronen. Så jag har pimpat ett rosa kartongpapper som jag ska tejpa upp på bakrutan på vagnen. Så v e t de liksom och jag kan luta mig tillbaka. Hepp.

Vart har denna helg tagit vägen? Jag bara undrar. Vi har haft helt underbara dagar,  Annika och jag med resten av gänget. Det har regnat lite, men det har även varit massa med sol. Vi har ätit gott, vi har druckit gott och vi har skrattat gott. Vi vill ut fort som attans igen. Vi passar ihop. Hon sover som en stock och hör inte mina snarkningar, hon och jag ser direkt vad som ska göras och när det ska göras. Vi trivs bra ihop helt enkelt. Gött. gött och roligt.

Hade jag haft mod igår när vi satte upp förtältet, så hade jag tagit fram mobilen och fotat när vi skulle ha upp skiten i den halva stormen. Annika såg så skön ut att jag höll på att kissa på mig. Vi slet som djur med stormlina, pinnar och tältduk. Efter ca 150 timmar så kom både Steve och Roger och det sa tjopp-tjopp så var skiten uppe. Sedan var det tältpinnar att spika ner i marken, pressening och matta som skulle ut. I fyra timmar höll vi på. Då har jag inte berättat om när Annika och jag skulle koppla på vagnen på bilen. Nej det har jag inte och skiter i det, för då kissar jag på mig av skratt. Fast igår kunde jag hålla mig när vi slet som babianer. Ja det kunde jag verkligen. Fast till slut så lyfte vi både vagn och bil. Kalla oss starka. Iaf Annika. Ni som känner mig och/eller hängt här ett tag, vet ju att det enda tunga jag kan lyfta är ett ämne.