Pontan har inte tävlat på ganska exakt ett år. Nu då det var dags och han fortfarande var kvar i den högsta klassen, så visste han att på pappret skulle de komma sist. Inte tränat så mycket och ny danspartner. De slog dock ut nio andra innan de själva åkte ut, så de var ganska nöjda, Caroline och Pontan. Slappetid resten av tävlingen med en skvallertidning samtidigt som han hade koll på tävlingsgolvet. Det var en lång dag och vi låg inte i våra sängar förrän strax före ett.

Frisyren är snygg när han är stillastående, men i buggen far den runt. Då lånas det spänne av kompisarna. Tyvärr hjälpte det inte, för han och Lilly åkte ut innan semi och Tobias var grymt besviken på sig själv. Jefla domare.

Jag vet inte hur jag kunnat få en son som är så tävlings... Ja jag vet minsann inte vad jag ska kalla honom. Tävlingsmonster är ett ord :-)

Jag lärde mina söner att gå, prata, cykla och ha snyggt bordsskick. Då är det väl inte mer än rätt att de lär mamsen att dansa BoogieWoogie? Kalle J och jag som börjat träna tillsammans, kör några timmar extra då och då. Igår fick vi massa hundra tips av de skitduktiga. Malene och Stefan tyckte att vi lurade dem på ett gott skratt, för de ansåg oss duktiga. Själv känner jag mig som en yr dinosaurie. 

...och mys i soffan. Nippis och jag har kvalitetstid när vi träffas. Mys och skratt till tårar. Det njuter vi av. Hade jag fått som jag ville, så skulle ongen skaffat lägenhet och jobb här i stan. Men hon vill ut i världen och jobba igen. Trams tycker jag, då hon istället kan stanna här och någon kväll i veckan massera fd svärmors fötter ;-)