...på att ta foto. Jag är duktig på att sortera dem och lägga dem i album. Det är så himla roligt att ha foto.

Jag var INTE lika duktig på att sortera foto och lägga dem i album när vi hade dem i pappersform. Verkligen inte!

Visst är det så att man blir arbetsskadad i sitt yrke? När jag jobbade som teckenspråkslärare, så var jag noga att vara pedagogisk och tänkte då jag såg/hörde andra lärare att sååå skulle jag aldrig jobba. När jag jobbade med flyktingar, så var jag noga med språket, vara enkel och fåordig och lyssnade på andra och tänkte att såååå fort skulle jag aldrig prata med någon som är mindre bra på svenskan. Nu när jag jobbar i butik, så har jag full koll på hur jag blir bemött av expediter. Frågar jag en personal vart en vara finns, så brukar jag bara få en pekning åt rätt rikting. Så jobbar inte jag, trots att jag jobbar i liten butik. Jag följer med kunden fram till rätt hylla. Såna små gester betyder mycket. Iaf i min värld.

Någon som varit väldigt rädd för vad folk ska tycka och som tyckt det varit skitviktigt att ha en ren och vit putsad yta. Någon som aldrig har varit för vild eller galen, för vad ska folk tycka, har visst hoppat över staket OCH blivit påkommen. Uj uj. Karma?

Jag har inga barnbarn, men flera av mina vänner har. Det känns himla konstigt att se de ongar som man sett sedan de var små, att sitta med egna ongar. Lilly har jag känt sedan spjälsängen och nu har hon lilla Milia. Gulle