Skrutit med att jag snart gått ner tio kilo och att det kommer bli en tio-kilos-fest. Nu har jag stått på -9,5 i flera månader. Attans mä. Tror dock att jag hittat ett bra knep.

Igår strax före stängningsdags så sprang jag in på Elgiganten/Phone house på Eurostop för att ställa några frågor ang ny mobil. Ja, det var nio minuter före stängning, ja jag ställde dumma frågor om MB och GB eftersom jag är trög. Jag blev sjuukt impad över grabben som inte drog på mungiporna en enda endaste gång. Asså jag kämpade verkligen för att få honom att le det minsta minstaste lilla, men misslyckades totalt. Tänk att stå som expedit och ha en kund framför sig och i över fem minuter inte le en endaste gång, trots att kunden gör det och försöker få dig att göra detsamma. Att stå och inte le och dessutom få kunden att känna sig blåst och inte vidare upplyst. Det är faen imponerande.

Igår precis innan jag skulle in till ett gäng brudar och ha ett homeparty, så blev jag så sjukt bajsenödig. Jag tänkte att detta kommer aldrig ever gå vägen. Varför, varför just nu liksom? Så jag ringde en kompis som bor i huset bredvid och frågade om hon var hemma. Eftersom Murphy alltid ska ha roligt, så var hon såklart hos en annan kompis och förfestade. Så jag fick allt knipa ihop och släpa väskan två våningar upp, vilket inte var det lättaste jag gjort. Dels så var jag så nödig och dels så måste jag bära och tänka på ett speciellt sätt, med tanke på min operation. Jag bara vinkade och tjoade hallå till brudarna i soffan medan värdinnan visade mig till toan och jag var så himla glad för att de hade lukta-gott-spray. Tack för det liksom. Fast än en gång så vet ju alla att det sprejet är onödigt för oss kvinnor eftersom våra toabesök alltid luktar hallon och inland rosblad. Hur partyt gick? Det gick skitbra.

Jag påminns ju såklart om när en kompis till mig var på väg hem från krogen. Blev sjukt bajsenödig och messade mig för att få låna min toa. Jag var inte hemma och såg inte messet förrän långt senare. Messade henne dagen efter och frågade hur det hade gått. Fick till svar att det inte hade gått bra, att hon hade bajsat på sig och att hon nu tvättade. Asså, sooom jag skrattade. Fast det gjorde jag inte igår. Då kunde jag hålla mig för skratt minsann.

Asså, så mycket humor!!

Visst, jag älskar rosa. Fast det innebär ju inte att min Zambo gör det. Dessutom tror jag han hade tyckt att detta varit en j-a gränsdragning.

I många år har jag sagt Pirra. Jag har blivit hånad för det och fått veta att det minsann heter säckakärra. Så det så. Nu går reklam på tv och de säger Pirra. Tack för det liksom.

Varje gång jag ska gå hemifrån så vet Zambo när det är dags att börja tigga. När jag tar på mig skorna, så rusar han ut i köket, slänger sig på golvet och ser söt ut, med tassarna uppdragna mot bröstet. Då kan jag inte låta bli att ge honom godis. Fast han kommer inte undan att sitta fint innan han får det. Någon rim och reson måste det ju finnas.

Inga konstigheter alls.

Jag har bestämt mig för att stanna hemma på skärtorsdagen. Jag får inte ihop skiten och eftersom jag inte har tålamod i mitt DNA, så skiter jag i kvasthelvetet. Alla andra häxor får gärna åka iväg, för då blir konkurrensen om alla grabbar så mycket mindre. Kalla mig en smart kärring. Dessutom ska jag ha ett homeparty i Stenhuggeriet torsdagkväll. Så denna häxa blir alltså kvar i stan. Skulle vilja sola, sola och sola hela påsken, men tydligen ska väderguden jävlas. Men choklad-marsipan-ägg kan ingen ta ifrån mig. Prova inte ens, tack.