Jag var ledig i lördags. Kors i taket liksom. Jag åt en lång pannkaksfrukost och mös i soffan. Kollade film med levande ljus. Fixade till mig och cyklade in till Harrys där jag hade dejt med ett gäng kompisar. Vingar, vin och gapflabb i fyra timmar. Sedan var jag nöjd och cyklade hem till mysklänning, soffa och snark i någon timme innan "Så mycket bättre" började. På söndagen var jag pigg och adventspysslande. Julskyltningen dissade jag. Alltså gick jag i pyjamas hela dan. Så himla mysigt.

Ännu ett år så blev Pontan och Caline DM-vinnare i bugg och Booggie-Wooggie. Pokalen åkte säkert hem i bussen.

I fredags var vi 15 quinns som var hemma hos Michelle på förfest och hade skitroligt. Det var 12 grabbar som var på förfest hos Kim. Sedan sammanstrålade vi på Harrys. En skitrolig kväll. Harrys hade temat "Finlandsbåt" och de gick all-in. Både på klädsel, musik och nattamat. Asså hur gott var det inte med korv och bröd precis innan stängningsdags?! Något de borde fortsätta med. Verkligen.

Asså, jag veeet att jag är på tok för gammal för att titta på skiten. Men när kompisens dotter Bettina är med, så måste man ju liksom. Jag stönade och smackade med tungan i gommen då jag fick veta att hon skulle vara med, men jag måste säga att jag tycker inte att hon skämt ut sig alls. Tvärtom faktiskt. det är hon som är den vuxna av allihopa. Fy faaasiken som de beter sig. Claudia åkte ut. Hej då med stor glädje till det falska bytet. Felicia skulle jag själv vilja kasta iväg, typ in i väggen. För det borde någon annan gjort för länge sedan. Hennes föräldrar måste ju vara skitstolta över henne, hennes språk och attityd. De har ju sannerligen lyckats med hennes uppfostran. Eller inte. Hennes attityd och språk är fasiken mer trashigt än mina strumpor var igår. Minsann.

Vissa känner mig och vissa KÄNNER mig. Jag har under en tid inte varit på topp. Många tror att jag mår kanon för att jag säger att jag gör det eller för att jag ler mycket. Då ser de min mun men inte mina ögon. Så är ju livet liksom. Alla vill att det/jag ska vara som det/jag alltid varit, men när orken inte räcker till, när livet inte är roligt, när den inre stressen håller på att döa mig, ja då är det inte så kul. Men i söndags fick jag ett urgulligt mess, från någon som verkligen känner mig. Det gjorde mig alldeles varm. 

I fredags blev jag hembjuden till Tobias och Lizette. God gryta, Idol och mys i soffan.

I lördags på jobbet så kom brudarna Johansson in med blomma och choklad till mig. Så himla himla gulligt av dem.

Senare på kvällen var vi hemma hos Caline och förfestade. Mat och massa vin. Såklart blev det shot också.

Sedan körde Jonas oss till Arenan där Orup väntade på oss. Mest mig, men jag sa inget till de andra. Innan han hunnit spela och sjunga halva första låten, så stod de flesta upp. Heeelt otroligt vilket ös han höll i två timmar. 

Sedan åkte vi in till stan och Harrys, där det till min stora glädje var knökat med folk. Christof som gick igång mer på att få spela och synas på scen, än att roa oss, lämnade vi bakom oss en stund och roades av shotluckan istället. 

Jag hade önskat hålla hela kvällen ut, men min önskan gick inte i uppfyllelse, så hemgången skedde vid ettiden. Men Orup i mitt hjärta.

I veckan hade vi Pride-möte. Inget styrelsemöte, utan medlemsmöte. Attans vilken energikick det var. När man känner att man bara ger och ger dagarna i ända, så känns det underbart att få fylla på. Döm om min förvåning och glädje då jag ser att en medlem har shotfestens armband på sig. Hon har inte tagit av sig det en enda gång sedan september. Glädjer en shotfestfixare kan jag tala om. Minsann.

Pontan har varit objektet och Tobias har varit fotografen. Jag har som vanligt varit en stolt morsa åt dessa två.