Nonne bjöd till "Familjär modevisning" igår. Vi var sex stycken som inte hade en aning om vad det innebar och som fick jättegod buffé och massa god dricka. Före ostbrickan så fick vi veta och till min stora förvåning så var det j a g som skulle gå modell. Kusin hade alltså köpt massa kläder till mig och jag skulle modella och de andra skulle bedöma. Visst är det särlek av kusin? Vi hade en rolig och mysig kväll, trots att jag har storlek tusen i kläder.

Ni som känner mig vet att jag inte har tålamod i mitt DNA. Jag tror att när Gud delade ut tålamod, så satt jag nog och målade naglarna. När det gäller kusins tekniska kunskaper, så prövas mitt tålamod till det ytttersta. Jag påminner mig själv om att ta djupa andetag. Det är himla tur att hon är så charmig liksom.

Jag anmälde för några dagar sedan en film på fejan. Det var en man som drog till en kvinna som faen och ni ser ju på bilden varför. Jag tycker den är så himla vidrig. Jag fick snabbt svar av dem. De tyckte inte alls att den skulle tas bort. Däremot ett ammande barn. Den bilden ska minsann raderas fort. Logiskt tänk, inskränkt tänk.

Bilderna på fejan som man uppmanas att dela om man älskar sina barn, är så tröttsamt dåliga och tjatiga. Son och dotterveckorna likaså. Jooo, jag älskar mina barn överallt, fast jag inte delar sådan skit. Faktiskt liksom. Men denna. Denna bild måste man ju ändå vinna dumhetspriset om man delar? Snälla, säg att ni inte delar sånt här. Jag får faen ett bryt om jag har någon i min bekantskapskrets som delar detta. Då kommer jag flabba ihjäl mig, på riktigt alltså.

Idag har det gått i ett. På jobbet har jag haft att göra varje minut. Vissa gånger har det hopat sig ordentligt och jag har beordrat mig själv att ta ett djupt andetag. Sedan susade jag in till stan för klippning och eftersom det är ganska dyrt, så bad jag henne klippa ordentligt. Hon löd mig. Ett glas vatten inne på Kärven och snick snack med både personal och gäster hanns med innan jag åkte till Medborgarskolan för den första kurskvällen i teckenspråk. Energin i gruppen var skön redan från start och jag tror det blir åtta goa veckor. Jag tänker skita i att färga håret ikväll, utan får stiga upp tidigare imorgonbitti. Troligtvis ett beslut jag kommer ångra klockan skittidigt. Natti på er goingar som följer mig. Jag är dålig på att tala om hur glad jag är för att ni hänger här, men hoppas ni vet att jag är glad. Riktigt skitglad.

Den handlade om att smyga hem och inte väcka någon. Då kom jag på den gången jag och en kompis var uppe i Sthlm och bodde hos en gammal klasskompis. Klasskompisen skulle tyvärr jobba hela helgen och hennes sambo var också upptagen. Han var inte bara upptagen, han var även riktigt speciell och vi var nästan lite rädda för honom. Den rädslan gjorde sig påmind när vi en skittidig morgon vinglade hem efter en skitrolig natt på stan, där vi bland annat festade runt med AIK-laget. Vi smög allt vad vi kunde. Trippade och vinglade upp i trappuppgången. Viskade då kompisen fumlade efter nyckeln i väskan. Vi skrattade så vi nästan kissade på oss. Skrattade så tyst vi bara kunde, för vi ville verkligen inte väcka klasskompisen och hennes farliga sambo. Jag var glad att jag hade en vägg att luta mig mot. Mindre glad blev sambon för att jag inte insåg att jag även lutade mig mot ringklockan. Länge. Men viskade, det gjorde vi. Jo minsann. Vi stannade inte så länge dagen efter. Inte länge alls faktiskt.

Både snabba och långsamma rundorna.

I snabba rundan har Caline orange blus och i den lugna har hon grön blus.

Det är tufft en lördag morgon, när man vinat en del på fredagkvällen. Pontan, Tobias, Caline, Annika och jag åkte ner till Sjöbo för DM i bugg. Färden gick bra och det var mycket kaffe och skratt i bilen ner. När vi steg ur bilen så märktes lantiskänslan direkt och Pontan viftade lite med min regnbågsflagga som låg i bagaget och funderade på om han skulle bli dragen bakom en bil genom byn. Kul då, men ser ju själv att skämtet försvinner i texten. He he liksom. Det var Annikas första danstävling, men inte den sista berättade hon. Det var Halland och Skåne som tävlade mot varandra och Pontan och Caline vann distriktscupen och fick släpa hem det fina priset och en silverpokal i distriktsmästerskapet. De hade stolta morsor i mig och Skatan. Hemfärden var asjobbig pga snöoväder och vi var inte hemma förrän strax efter mellostarten. Den goda pizzan kompenserade de skitdåliga låtarna och vad som hände efter har jag inte en susning om, för då sov jag hårdare än törnrosa. Hårdare, men betydligt mjukare och skönare och bättre och finare och godare och......