Jag är sjukt sugen på att få överskott av dopamin som finns i Amors pilar, i min kropp. Grejen är att jag är så kräsen. Ena stunden så tänker jag att vem faen är jag att vara kräsen och nästa stund tycker jag det är självklart att vara det. Varför ska jag plötsligt nöja mig, när jag aldrig gjort det förr? Mina ongar tycker jag skrämmer iväg karlar. Jag tycker att om de blir rädda, så är de verkligen inte män nog åt mig. Nu ska inte detta förväxlas med att jag har hundratrettiofyra erbjudanden varje vecka, för så är inte fallet tyvärr. Men mannen jag ska träffa ska vara en "toastmaster" Alltså en social och utåtriktad man som vågar ta plats, vågar bjuda på sig själv och inte bara vara en följare. En klyscha som är viktig för mig är att han kan platsa både i koja och slott. Lika barn leka bäst, vet jag inte om jag tror på fullt ut. Om man är lika, så utvecklas man ju inte. Eller hur?! Det är viktigt att han är fåfäng. Tycker du att det är ett negativt ord, så gå tillbaka till grottan med dig. Det är väl bara positivt att bry sig om hur man ser ut i hår och klädsel. Utsvängda jeans och fula skor går bort i min värld. Så mannen som varit gift och är van att kärringen lagt fram hans kläder på sängen, går väldigt lätt fetbort hos mig. Humor är så himla mycket viktigt. Han ska ha egna vänner, för det är sjukt osexigt med en man som bara hänger med mig och mina vänner. Men självklart ska han fixa att vara den enda mannen i min tjejliga. Jag tycker det är sexigt med en man som pratar danska, trots att jag inte fattar vad han säger. Eftersom jag tycker det är viktigt med kommunikationen, så går han kanske bort då da. Han ska vara kreativ och skita i rosor och choklad på bemärkelsedagar, för det är väl höjden av att inte orka tänka själv eller inte bry sig. Sedan måste han vara lång. Under 180 går också bort. Ja, jag vet att det är töntigt, men jag blir inte attraherad av en kort man. Tror ni min önskan är en utopi? Det tror inte jag. Jag hoppas fortfarande. Hoppas, hoppas, hoppas.

I fredags när vi var tio brudar som röjde på foxen, så var jag tvungen att gå och kissa. Jo faktiskt. Iaf, när jag kom ut från damernas så satt det ett par vid ett litet bord. Killen ropade på mig och frågade om jag kände igen honom, vilket jag gjorde och det var sonen till en kompis från förr. Jag har inte sett honom på flera år. När jag presenterade mig för hans flickvän så frågade hon om jag kände igen henne, men det gjorde jag inte. Någon måtta får det ju finnas på mitt skitdåliga igenkännande liksom. Då berättade hon att det var hon som kom fram till mig och började prata på flygplatsen i Turklandet. Hon såg mig gå på toa och hade överraskat utbrustit "Hon som går där gick jag fram till och pratade med i Turkiet" Emil tittar på kvinnan i fråga och utbrister "Va faen, det är ju Lollo" Så de stoppade mig när jag kom ut från toan och vi pratade en stund. Så himla goa ongar. De hängde senare med till både tält och Hk och dagen efter åkte jag med dem till danstävlingen. Gissa om Pontan blev överraskad. Ja jösses så liten jorden är. Vi flög från Kastrup och hon bor i Vellinge. Hur stor är chansen att vi ska träffas i Halmstad liksom? Ja jösses.

När jag var på Maxi så ringde Nonne. Vi pratade om festen vi skall på och vad vi ska ha på oss. Eftersom jag är kvinna, så kan jag göra två saker samtidigt och vi babblade på. Så det så. Mm, det gick ju skitbra. Jag fick avstämning i kassan, vilket jag inte fått på mycket länge och när jag frågade om allt stämde så kollade hon efter. Hur pinsamt var det att varken mjölk, korv eller bacon fanns med? Mycket pinsamt. Jäfla kusin. Jag glömde till och med att kolla in alla ordentligt fina erbjudanden. Skit mä.

Igår tävlade Pontan och Caline i distrikts cupen här i Halmstad. De vann både i Lindy Hop och i buggen. Roligt och roligt att se vilket härligt ös de hade på golvet. Efter tävlingen så handlade jag lite och sedan intog jag soffan för att orka med kvällen. Känner ni igen uttrycket "aldrig mer" efter en rolig kväll? Igår dejtade Ulle och jag på Foxen. Sötisen Mikaela gav oss ett bra bord och vi åt och drack gott. Efter några glas vin, beställde vi in en flaska istället för nya vinglas. Smart liksom. Massa tjejsnack och skratt. Sedan kom Thomas och bjöd bort oss till hans grabbgäng. Han beställde in varsin drink åt oss. Glasen var inte direkt några små äggkoppar, utan riktigt stora. Jag som brukar vara kaxig och säga att "fyror bor man i och sexor dricker man" fick så jag teg. Jag tror minsann det var en 24:a vi fick. Jättegod och det sa slurp. Inte så listigt. Vi jallade bort till bullens tält och kom precis när bandet spelade sista låten. Faen med. Jag som hade låga skor för att kunna röja. Sedan gick vi till Hk. Där var jag inte så länge utan jag fick istället ringa efter taxi och be chauffören köra med rutorna nere. Sängen stannade jag genom att ha en fot i golvet. Allt är Ulle och Thomas fel såklart. Väldigt såklart.

Magda och jag dejtade på Hk en stund innan vi gick bort till vårt bokade bord på nya Foxen. Där var vi tio brudar som åt räkor och hade roligt. Jag träffade Emil som nu är tillsammans med en skitgo tjej. Det visade sig att det var samma tjej som började prata med mig på flygplatsen i Turklandet. Asså, hur liten är jorden liksom? Iaf. Sedan drog vi bort till lilla torg och bullens tält. Haaks spelade och hade riktigt bra ös. Skitroligt med nytt band och variation. I vanlig ordning slutade vi på Hk. När jag var hemma? Hm, inte riktigt säker på det.

Eller tatuTeringar som mina ongar sa när de var små. Jag gillar inte tatueringar. Har aldrig gjort. Minns ni "solen" som alla brudar i Tylösand och övriga Sverige skulle ha i svanken för att vara unika. Sjukt mycket unikt. Undrar hur stolta de är över den idag? En örn eller ros på överarmen eller "ringen" runt armen, som sällan går ihop för att det gjorde för ont. Gäsp. Mina ongar och speciellt Pontan tjatade röven av sig för att få tatuera sig. Svaret var tvärnej. När han fyllde 18 sa jag att jag skulle lägga mig på mina knän och tigga och be för att han skulle vänta. Jag anser inte att man är helt vuxen i hjärnan, då man fyllt myndig och kan se konsekvenserna senare i livet. De som ber om förslag på bild dagen innan deras tatueringstid-sicka losers. Jag hörde ett bra tips. Sätt upp bilden du vill ha på badrumsspegeln eller kylskåpet i tre månader och vill du fortfarande ha den så gå och gadda dig. Idag är mina ongar 25 och 32 och skulle de göra en tatuering, så känner jag mig lugn för då är den väl genomtänkt. Jag såg en person på tv som jobbade som "tatueringsbortagare" D e t måste ju vara ett hett yrke snart. Sleeve, alltså tatuering på hela armen, fy faen vad fult. Tatueringar över hela bröstet och upp på halsen-suck. Alla sångtexter, dikter och ordspråk-stön. Piercing gillar jag inte heller. Om det inte är ett hängsmycke i naveln på en ung smal tjej. Vissa piercingar med plattor kan också vara snygga. Jag är unik. Jag har inga tatuTeringar. Jag menar inte att jag är snyggare, men mer unik är jag.

Alltså, så himla gott det är med blodkorv och lingon. Till det ett stort glas mjölk. Varför äter jag inte detta oftare för? Troligtvis för att det är nyttigt och då glömmer jag bort det. Så himla väldans synd att det inte är tvärtom och jag glömmer bort allt onyttigt. Tänk och glömma bort choklad. Wow, jag blir yr av bara tanken. Igår blev jag yr av kycklingbitarna jag fixade till. Jag ville krydda dem lite extra och valde cayennepeppar. Det blev lite väl mycket och det kändes som om jag hade sugit av en drake. Där fick jag för att jag inte gillar lagom.

Jag blir faen tooookig! Halmstad Högskola alltså. Du går aldrig därifrån med helcheckad inköpslista. Tre, jag säger t r e varor som inte fanns eller var slut. Nu pratar vi ICA Maxi och inte Lidl eller Nettoskit. Ååh...