Uj uj, nu har det kommit en app till ajfånen som ska bota allt gayfolk och göra dem straighta. Jag som är en faghag blir ju riktigt orolig.

Hur går det med Pridefestivalen 2011?
Ska jag kasta min rosa boa?

..örnarna bofinkarna landat! Jag hämtade dem och körde dem hem till Johan. De ska dela hans lägenhet ett tag. De var trötta och hungriga men glada att vara framme. Deras plan för kvällen är utgång och jag funderar på om jag kommer vakna vid fyra i natt och undra om Pontan kommit hem ännu. Det gjorde jag inte när de bodde i Norge, så jag hoppas att hjärnan fattat att jag har flyttat hemifrån nu.

…ett stort steg för mig. Idag var jag inne hos Tobias för att prova några bågar. Tobias sa samtidigt som han nöp mig i kinden att mamsen har tjocka kinder och ingen näsa, alltså inte många bågar som vill sitta i detta fejs. Men då står det ju 1-1, för jag vill inte ha några jävla glasögon i mitt ansikte heller. Så det så.
I alla fall så bokade Tobias in mig på en synundersökning hos kusin Adam. Han strök över telefonnumret, så jag inte ska ringa återbud. Ja ja, jag ska väl kolla min syn då. Tjöta. Sist var visst sex år sedan. Hujeda mig vad tiden går fort när man har roligt...och även nu.

Dagis som sjunger ”En sockerbagare” och där HEN bakar kakor. Där föräldrar får brev hem om önskan att alla barnen ska ha könsneutrala kläder. Gärna svarta, vita gråa och beiga kläder. De uppmanar föräldrarna att låta flickornas hårspänne stanna hemma. Flickorna ska helst inte leka prinsessor i rosa spets och glitter utan springa loss i spindelmannen eller bamsetröjor. Grattis. Blev det en flicka eller pojke? Det blev ett barn. Dubbelsuck!

Igår hämtade jag min älskade Nippis på stationen. Vi åkte hem och mös i soffan en stund med ett glas vin/cider innan vi började på maten. Proppmätta och trötta bäddade vi sedan ner oss i min säng och tittade på ”The last song” Behöver jag säga att vi två som snyftat till många filmer ihop behövde mer än en näsduk!?

Det presentkort på Mårtensson som jag vann för ett tag sedan har legat och väntat på denna morgon då Nippis och jag skulle åka dit och njuta. Jag är inte längre Nippis svärmor så numera kallar hon mig för Kärmor. Jag är så tacksam mot mammi som lånar ut henne till mig lite då och då och att ongen med det vackra, varma hjärtat fortfarande vill träffa mig så vi kan ha våra mysstunder.

Denna finaldans tycker jag om. Jättemycket. Jag blir glad när jag tittar på den. Det är inte den vanliga dansglädjen som Pontan och Caroline brukade visa, utan de är så härligt (klicka) peppade. De vann denna tävling för ett år sedan.