Jag har tittat på programmet och funderat. Alla mödrar blir så glada så fort de får upp sitt barn på bröstet. Så ni som ännu inte fött barn, tänk på att tv 4 väljer ut vilka de vill filma och att det inte alls är helt självklart med enorm glädje efter det arbetspasset!! När jag födde mina söner så blev inte jag glad. Inte ett dugg faktiskt, och det skrämde mig jättemycket, för på den tiden stod det inget om den känslan en nybliven mamma kunde känna. Då fanns det bara beskrivningar av den enorma moderslycka kvinnan skulle få. Då Tobias kom efter dryga 20 timmar så gratulerade barnmorskan mig till en fin son. Det var btw samma barnmorska som jag en timme tidigare bett dra åt helvete flera gånger. Hon lydde mig inte som tur var och jag vaggade mig till henne dagen efter och bad om ursäkt. Jag var alltså så slut och ville bara sova. Hade hon gratulerat mig och sagt att det blev en hundvalp, så hade jag nog blivit lika glad. Ful var han också. Skitful med klämt päronformat huvud. Pontans barnmorska förstod ganska snabbt att om hon hängde på mitt ben en gång till skulle hon gå hem på kryckor. Han var om möjligt ännu fulare. Tre dagar tog det innan han fick ett namn och under den tiden kallades han för alien. Brett mellan ögonen, platt näsa, utstående öron och storkbett på ögonlocket. Med bägge sönerna låg jag på BB i tre dygn. Jag låg i sängen större delen av tiden för jag ville knyta kontakten, och som små grodor låg de hud mot hud mot mitt bröst. Efter några dagar så hade de fixat till sig och var/är de finaste/sötaste/underbaraste barnen i världen för mig så klart. Jag blir alldeles varm när jag ser en gravid kvinna, för jag skulle kunna gå gravid i flera år ;-)
Känna sparkarna, vagga fram som en anka. Att jag sedan inte vill föda och ha fler barn är en annan sak. Jag tror minsann att barnmorska är ett av de roligaste jobben man kan ha.