I fredags hängde Michelle, Kryckan, Martinsson och jag på hk för en AW. Eftersom jag skulle jobba på lördagen (förvånande va?) så drog jag hem i braig tid.

Efter jobbet på lördagen, så rusade jag bort till Arenahallen där Kalle och Titti höll en plats för mig. EM i rock´n roll och world cup i boogie woogie. Det var nog inte så många som såg de femton livvakterna som Putins dotter hade med sig. Hon dansar rock´n roll och fick finalplats.  Tobias hade presskort och fotade i massa timmar. Ska bli roligt att se hans bilder. En "utbildad" fotograf som brukar hyras in hade en braig plats, medan Tobias fick ligga på golvet för att få bra vinkel på sina bilder. I dans kan jag tycka att det är bra om fotografen k a n dans, för då kan han lyssna på musiken, veta att det är musikanpassning och invänta "ettorna" i takten och få riktigt härliga poser.

Jag hann inte vara kvar till slutet, för Jennie-boss hade tjejfest. Jag fick mat när jag kom och sedan drack jag ifatt de andra brudarna. Vid halv två ville de in till bom-bom och jag valde hemgång. Va fasiken ska jag på ett ställe som spelar house för. Fast det visste jag inte innan. Insåg bara att jag hade tur som varit klok.

Mors dag kom och gick. Jag var trött som två servicehem och sade till Tobias att jag faktiskt inte orkade med den traditionella turen ut till Tylösand och kolla balen. Då jag inte heller orkade den lika traditionella måltiden på Harrys, så föreslog förstfödde att han och Lizette skulle komma hem med lite kinamat, för fira morsan med lite mat och present ville han. Pontan som var i Köpenhamn ringde och grattade och halv nio, så körde jag iväg ongarna för att gå och lägga mig. Helt slut i rutan.

Asså, vi vet ju att gubbar i hatt inte kan köra bil. Men de får fasiken dela förstaplatsen med en annan målgrupp. Det är brudar i 35-40 årsåldern. De som köpt en "familjebil" som väldigt ofta är en Audi. Jag blir faen tokig på dessa quinns. Många av dem är dessutom snobbiga och otroligt märkvärdiga. "Skit på er och lär er köra bil" tänker jag varje gång jag hamnar bakom en Audi med denna målgrupp bakom ratten. De kan inte parkera bilen heller, för den är för stor för dem. Men gifta, snobbiga, dryga och iklädda hästsvans och skjorta är de. Ofta iaf. Väldigt ofta. Nej, jag saltar inte. Kolla nästa gång en kvinna kör Audi, så ska ni se hästsvansen. 

Herre Amalia vad dagarna går fort. Swiss liksom. I tisdags kväll satt vi fyra brudar på min balla och drack vin. Endast vin. Eller inte. Jag hade köpt lite ost och kex och Chrillan hade med sig Tequila rose. Sedan blandande jag irish. Som vanligt turades vi fyra om att prata. He he. Det var riktig tur att jag var ledig igår, för jag var inte skitpigg då jag vaknade liksom.

Igår åkte Kryckan och jag till handikappbadet på Östra stranden och satt där i några timmar. Snick,snack och skvaller gjorde att tiden gick fort och på kvällen var det mer än näsan som var röd.

Kan man förresten tro att denna lilla söta varelse retar gallfeber på mig ca 120 gånger om dagen? Såhär brukar han ligga jämte min kudde. Helt oskyldig. 

Hur många gånger har dessa automater varit trasiga? Jag bara undrar. Iaf, vad man sa till ongarna då de var små. De gick på det förvånansvärt massa gånger.

Den frågan brukar jag få, då jag hittar på lite annorlunda grejer. Jag vet att vissa tycker barnsliga men jag kunde inte bry mig mindre. Iaf. Jag trodde jag hade återupptäckt en gammal favvo, fast med massa alkohol i. När jag hade köpt på mig ett gäng, så slog det mig att alkohol inte fryser. Eller? Kan man kringgå den kemiska grejen? Hjälp gärna kärringen med detta!

Häromdagen hade jag en kund som doftade något alldeles helt fantastiskt underbart. Jag förföljde henne i butiken och innan hon hade bestämt sig för att jag var lebba, så bad jag om parfymens namn. Chanel hette den, rätt och slätt. Fast jag döpte om den till Chanel-black. Asså, satan i gatan så gott den doftade. Vill ha. Tack på förhand liksom.

Asså!!! Jag deltog i en tävling med Linda Bengtzing på fejan i februari och till min otroligt stora glädje så VANN jag. Jag väntade och väntade, men ingen vinst damp ner i min brevlåda. I april skrev jag i meddelanden på fejan. Jag skrev också en kommentar i kommentarsfältet på Insta, om att jag hade skrivit i brevlådan där och jag mailade till adressen man skulle lämna sin adress. De svarade efter en vecka med orden att det var Linda som själv skulle fixa detta, men att de skulle påminna och se till att paketet kom.

Fortfarande har inget hänt. Nu är bästaste Bengtzing på minusskalan. Va faen liksom! Anledningen att jag inte dissar henne helt är att hon spelade på mina ongars önskan, in en videohälsning till mig på min 50-årsfest,trots att hon var på semme utomlands. Men jag undrar ju ändå: Får alla andra flickor utom jag? Hur svårt kan det va?? För såå bra kan hon väl ändå inte ljuga?

Igår var vi hemma hos Peter och grillade. Gott, mysigt och roligt. Som vi pratade, som vi skrattade och som vi dansade. Som vi vill göra om det.