När jag är nervös och lite rädd, då blir jag lätt lite överdriven. Nu är jag lite överdriven. Imorgon ska jag opereras. Ingen stor operation, men dock en operation. En sövning är ju alltid en sövning liksom. Mammas faster gjorde en hjärtoperation för många år sedan och hon kände allt, men kunde inte röra en tå för att visa att hon var vaken. Så hennes smärta fick henne att tuppa av emellanåt och de timmarna drömde hon mardröm om i resten av sitt långa liv. Så söv mig som en elefant. Jag har läst om sövning som inte gått så bra och patienten aldrig har vaknat igen. Så söv mig inte som en elefant. Sist jag opererades så bad jag narkosläkaren att kolla min puls extra mycket och inte ta en fikapaus förrän jag var ihopsydd. Jag är även skitsvår att intubera och har en gång fått en bit av en tand avslagen och en gång en riktig fläskläpp. Men nu står det i min journal att jag är en besvärlig patient att söva. De skulle bara veta hur besvärlig jag är som vaken liksom. 

Sönerna ska åka till Köpenhamn och gå på konsert och Tobias vill inte åka förrän jag är sövd, vilket jag har sagt att han ska strunta i. Jag känner mig trygg eftersom jag vet att Skatan kommer upp till mig efter jobbet och med tanke på att hon har varit med mig förr i sjukhussvängar, så ska hon troligen ta något lugnande först. 

Nu ska jag jalla iväg och ta ett EKG inför imorgon. De ska tydligen ha bevis på att man h a r ett hjärta innan de sätter kniven i en. Jag är skitglad att de är noga.

Om jag längtat efter att få sommarpimpa ballan? Är det svårt att hitta smurfarnas by? Jag började igår och tar det lite pö om pö. För ett tag sedan köpte jag en spaljé. Jag tänkte att det är bättre än att ha sjutton skruvar i teglet. Martinsson hjälpte mig att borra upp den och jag är nöjd med den.

Sedan kom jag på att jag har ledigt utrymme för pimp i taket och jag vill hänga ljuslyktor, som hänger ner och ger härligt sken under goa sommarkvällar. Dessutom ville jag hänga upp min lilla fågelholk jag inte kunde motstå på Myrornas.

Nu har jag räcket kvar att pimpa. Ni vet väl att more is more. Basta.

Igår var kusin och jag på seans. Vi hade längtat efter detta datum ett bra tag och nu var det äntligen dags. Det varade i nästan tre timmar och mediumet hette Eva Olsson. Det tror jag förresten hon fortfarande gör. Hehe. Iaf, så var vi ca 50 stycken i salen och tyvärr så vände hon sig varken till mig eller Nonne. Vi var ganska eniga om att hennes pappa och min mamma hade viktigare saker för sig, än att visa för oss att de har det bra. De vet att vi vet, så de satt säkert och kollade hockeyn. Sportfånar bägge två liksom. Men flera andra fick höra att de hade sina nära med sig under kvällen och hon berättade saker som det är omöjligt att bara hitta på. Helt omöjligt. Hon började sjunga på någon låt ibland, som visade sig varit deras gemensamma låt. Gjorde vissa gester som hade varit så himla typiskt för den som gått vidare. En man som var väldigt skeptisk men blivit ditdragen av frugan fick kontakt med sin gamla polare från förr. Mäktigt. En gammal söt tant fick kontakt med sin älskade make och jag fick torka tårarna. Vi var trots brist på kontakt nöjda då vi åkte hem. Fast jag är så sjukt sugen på att gå och spå mig igen. Är det någon som har amatörkunskap i detta ämne och vill öva på mig, så bara tjoa till. Jag är ett villigt objekt. 

I lördags var det bröllop. Den dagen har vi väntat på. Den dagen har varit spännande. Hur skulle det gå? Jennie-boss har haft sjuttiotretton bollar i luften, varit glad, varit irro, varit stressad och jag har frågat efter mitt skyddsombud. I torsdags var vi och fixade lokalen. Pimpade, dukade och blåste upp ungefär hundra vita ballonger. Jag frågade henne om hon hade koll på hur mycket sääärlek det var från min sida, som var inomhus hela dagen trots att det var en enormt solig och röd kalenderdag. På fredagen höll jag ställning i butiken medan de andra fixade det sista. Så kom lördagen och jag bjöd hem Marie på en rosa drink innan min svärdotter Lizette körde oss till kyrkan. De var så himla fina och Leo satt på sin lilla ministol under hela vigseln. Helt fantastiskt av ongen som inte ens fyllt tre år. Vigseln gick bra, de sa tydligt sina JA och inte ett öga var torrt då farmor läste en dikt. Kusinen sjöng fina visor och prästen var bra och lättsam. 

När vi kom till bygdegården så minglade vi i drygt två timmar och hade konstant ett glas i handen. Solen sken från blå himmel och alla var trevliga. I källaren hade de satt upp en fotostudio som tog fyra bilder i snabb takt. Där fanns rekvisita att pimpa sig med. Mama mia vilka roliga bilder. Ett tag undrade jag om jag skulle behöva Tena-binda. Undrar om vi inte hade ett grabbgäng som moonade också, vilket hör till på bröllop. He he.

Under middagen var det massa tal, jippon och sånger. Brudparet firades ordentligt, men det stora samtalsämnet måste ändå ha varit brudens snygga pappa. "Va, är det Jennies pappa?" " Shit, så snygg pappa Jennie har" Vem är den snyggingen där? "Va, vem sa du att det var?" Jag insåg iaf snabbt att han hade en skittrevlig sambo och att Jennie-boss troligen inte velat ha mig till styvmorsa.

Dansen kom igång vid halv ett och nattamaten likaså. Alla var trevliga och bjöd på sig själva. Maries son hämtade oss och kudden log glatt mot mig och viskade komsi-komsi. Jag sket i att spela svår och somnade innan jag hann att stava till bäver, vilket jag hade en död sådan i mun några timmar senare. Död bäver i mun och mascaran nere på kinderna, då jag vaknade fem timmar senare. Men det var det värt, för nu är de gifta. Massa och mycket säärlek önskar jag dem.

Då hittar man inga söta blommiga klänningar i rosa. Nä, då hittar man endast randiga klänningar på avdelningen för dinosaurier. De som syr de kläderna måste ha legat i kuvös som nyfödda och någon måste ha fisit i deras kuvös. T om jag som har dyskalkyli kan räkna ut att om man syr kläder i vågräta ränder, så ser man om möjligt ännu större ut. Skjut mig.

Hur tänker ni när ni lägger upp er profilbild på fejan? Jag tänker att det viktigaste är att den är AKTUELL. Tröttsamt med tre år gammal bild eller bikinibild hela vintern. Jag tänker att den ska föreställa PERSONEN. Tröttsamt att se en katt, häst, barn, mc eller blomma. Jag tänker att den måste inte vara SKITSNYGG. Ligga med händerna på en spegel är väl väldigt 2007 va?! Jag blir aldrig bra på bild, så jag kanske bara är avundsjuk på er andra. Så kan det vara, eller så är jag bara trött på de som ska vara så försiktiga på fejan. Då kanske man inte ska vara på fejan tänker jag. Jag blir i b l a n d nöjd med ett foto och då lägger jag det som profilbild. Fast det bästa är VVF. Våga vara ful. Det gillar jag. Synd att det inte är fler medlemmar i klubben.

Idag har det tydligen varit magiskt väder. Röd dag med sol och blåblå himmel. Det är vi åtta stycken som inte vet så mycket om. Vi har nämligen varit i lokalen hela dagen. Jag var hemma halv sex och damp ner på ballan med ett glas rosé. Det är fortfarande inte klart i lokalen. Vi har blåst ballonger med hjälp av dykartub eller vad det kallas. Sådan däringa sak jag hellre skulle äta mask än att gå ner med under vattnet. Iaf. Ungefär hundra vita ballonger har vi blåst, knutit och bundit. Rosetter, rosetter och mera rosetter har knutits. Stolarna har klätts och fått rosetter. Vinglasen har fått hjärtan och rosetter. Mm mm. Vi tog en paus när pizzorna kom och sedan fortsatte vi knyta. Vi dukade och pimpade. Paul kom med ljud och ljus och sladdar drogs. Vi fortsatte pimpa. På lördag ska vi njuta av allt det fina. Ja efter de sagt JA i kyrkan såklart. Imorgon är det klämdag och jag jobbar. Tydligen ska det bli magisk väder då med. Javisst.

Under Valborg så var det någon som ville ha mina blommor och fjädrar jag hade på antennen. Varsågod ditt lilla pucko. Igår var jag och handlade och hittade sedan knappt min bil på parkeringen. Så nu har jag styrt upp och pimpat antennen igen och ordningen är återställd.