Då ska vi ha en träff hemma hos faster Maine. Ca 30 av pappas nära och kära kommer hem på smörgåsar, öl och ganska troligt hans favorit: Gin&Tonic. Han ville inte ha någon begravning, men tyckte det var ok att vi gjorde så här. Elde, Carlander och Fredblad är tre av dem.  Jörgen Anderson skrev en fin artikel i HP förra lördagen. Bland annat skrev han att många kommer att sakna pappas humor och dräpande kommentarer på golfklubben. Vi två kunde "slänga käft" och många säger att jag har min humor efter honom. Jag själv tror att min humor är en kombo för mamma visste också hur skratt skulle låta. Pappa Peo var glad de gånger vi åt lunch på klubben och han kunde få presentera sin dotter för de andra "gubbarna" Pappa var duktig i golf, mamma var duktig i pingis, mina söner har skitbra bollsinne...synd det hoppade över en generation ;-)
Jag tvekar inte en hundradel på att det på lördag kommer berättas många och åter många golfhistorier. Både i tävlings och tränarsammanhang. Massa historier som jag inte hört. Några har jag fått höra, både rumsrena och mindre rena. Vi hann att lära känna varandra ganska bra, men golfsnacket ödslade han inte på mig. Pärlor till svin liksom ;-) Jag vet att han gjorde sin första klubba själv då han var tio år gammal. Täljde den själv. Jag vet att han vann EM, SM och otaliga andra tävlingar. Då vi tömde hans lägenhet så hittade vi priser precis överallt. I alla lådor och i alla skåp så låg de där. Jag har 4 ganska stora priser hemma. Bland annat en silverskål som han vann -59 och som var min dopskål, då jag döptes i hemmet -61. Jag vet att han hade noll i handicap i 24 år!! Jag vet att han slog över klubbhuset en gång och att han en annan gång slog bollen i ett träd som sedan for vidare och blev en hole-in-one. Pappa Peo ångrade att han inte var en närvarande pappa, men försökte ta igen det de sista elva-tolv åren.  Jag vet att lördagen kommer bli både trevlig och jobbig.

Senare på kvällen ska jag på tjejfest och jag är tvärsäker på att pappa Peo hade gillat det. "Drick ordentligt med vin" hade han sagt. Han sa för en tid sedan att "det var ju jävligt synd att jag missade din uppfostran, då hade det kunnat bli nåt av dig" men denna kväll ska jag minsann lyda honom och dricka mycket vin, tugga svarta båtar och skåla för honom och för att han nu kan golfa igen. 

Din härliga humor vi kommer att sakna, men med ro varje morgon vi ska vakna. För dina smärtor till slut försvann och bland stjärnorna du slår hole in one Din röst och ditt skratt finns i minnet och din värme vi nu spar i sinnet. Nu vet vi att du i himlen slår boll, och återigen har handicap noll.

Så lättskrämd är jag. Mina ongar har alltid vetat om det så de har jämt "tjoat" i dörren innan de klivit in i sitt eget hem. Stefan har fortfarande inte vant sig vid mina hopp. För hoppar det gör jag. Hoppar och skriker.  När han i flera timmar jobbat i "Lillans" rum och jag hört honom hamra och väsnas, så väntar jag mig inte alls att han plötsligt ska stå jämte mig där jag sitter i soffan. Tur att min mobil landade i soffan då jag skickade iväg den i ren rädsla. Himla tur.