Jag kan inte förstå hur jag har kunnat få två såna tävlingssöner som dessa två. Själv har jag ingen vinnarskalle alls utan kan lätt skänka bort en vinst och sedan rycka på axlarna. Minns ni Uffes musikfrågetävling i helgen? Jag fick med mig en skiva med låtarna och facit för att kunna "leka" med mina söner. Titel, original och coverartist. Bägge klarade detta bra, men självklart inte utan diskussioner. Här vill de gärna visa hur glada och lättsamma de är inför tävlingen. Skenet bedrar!!

Jag har varit i himmelriket. Ja, så döper jag Heidis och Uffes hem. Deras hus liknande en gammal skånelänga som de byggt ut på både längden och höjden. Bra smak på möbler och inredning. Ute var det en skön stor altan, skog och ängar och man kunde stå ute och lyssna på den totala tystnaden. Femtio meter från huset har det grävt till en enorm damm som var tre meter djup. Ena sidan strömmade nytt fräsch vatten in och på den andra sidan åkte det gamla ut. Bryggan som var stor och bred innehöll bänk och bord och jämte bryggan är det gräft för den kommande bastun. Lägg där till dessa underbara människor med så mycket värme och humor. Jag är fanimej kär.

Eftersom jag skriver detta så kan ni ju alla ana att tant slapp att cykla ihjäl sig. Heidi sa att det fanns tre, och då räckte jag upp handen utan att veta vad det fanns tre av. Men jag hade tur och det visade sig att det fanns tre platser i bilen som kördes av en av killarna i bandet. Trisslott, f*ck of

En underbar kväll, massa skratt, massa säärlek och ja...underbar helt enkelt.

2009

När jag var dryga 20 år så tittade jag på "Lilla huset på prärien" varje torsdag och grät en skvätt.
När min älskade mamma 61 år gammal, hade fått beskedet om sin cancer som inte skulle gå att bota, så kom inte hennes tårar förrän hon en eftermiddag satt och tittade på "Lilla huset på prärien". Idag tog jag en paus i packandet och samtidigt som jag åt lite så zappade jag och hamnade på dansk tv och tittade på "Lilla huset på prärien" och grät en skvätt.

Denna serie håller mina tårkanaler igång.

2008

Så här glad är Pontus just nu. Hans chef Palle på Fox and Anchor/Mårtensson har just ringt honom och talat om att de gärna vill ha honom där hela hösten. Så nu blir det spring i servisen och upphällning i baren. Kanske mamsen med vänner ska göra ett litet besök när det är Schlagerbaren?!?! :-)))

2008

"Tant rosa" är givet och "Tant vin" är redan upptaget.

...jag känner mig virrig var gång jag ser high chaparall:Maaaanoliiito, när jag ser Maaanoliiiito.

Den låten sjöng jag 5 miljarder gånger framför spegeln i mitt flickrum. Jag hade ett hopprep i handen och "sjöng" så rutorna skakade. De så kallade vännerna tvingade mig att gå upp på scenen och sjunga Manolito med bandet då jag fyllde 40 år och hade fest i en bygdegård. Det hade skonat mångas öron om jag hade fått hålla i hopprepet istället för en riktig mick. Åh, vad jag älskade Lill-Babs och åh vad jag älskade Manolito. Minns ni hur snygg han var? Hujedamej så snygg han var och Lill-Babs var så underbar. I kvällen program visade hon att hon fortfarande är mjuk och gullig. Fast sjunga...njaa :-)

Ni vet att jag inte är så himla väldans oerhört förtjust i barn.Jag har ju längtat i sommar att få gå skrikfritt i affärer och att dagis ska öppna igen så att barnen får regler och satta gränser. Ett exempel var idag när jag var på Willys. En mamma med tre barn i åldrarna 9, 5 och 3 skulle jag gissa, gick med en vagn som storasyster körde och bägge bröderna stod i. De gapade och bråkade ganska högt och de flesta i affären noterade dem. Min stora tur gjorde att jag hamnade i samma kö som dem och under denna stund hann jag höra mamman hota med sängen så fort de kom hem, lämna vagnen med barnen i och bara gå, aldrig mera få godis och de fick inte åka med i bilen hem. Jomentjenahallå! Man kan säga mycket om barn, men dumma det är de minsann inte, de orkar inte ens lyssna till alla dessa hot som troligen spelas som en skiva varje timma men aldrig märks av.

Långt innan jag själv fick barn och visste precis hur alla barn skulle uppfostras och hur lätt det var att vara förälder, så lovade jag mig själv att aldrig aldrig någonsin hota med något jag inte skulle kunna sätta i verket. Detta löfte har jag lyckats hålla (ja jag vet att man kanske inte ska hota alls, men va faen) och jag tänkte alltid efter före: Kan jag hålla detta, eller kommer det att bli ett tomt hot?

Du får inte något lördagsgodis! Mitt hjärta skulle brista och gå sönder när lördagen kom och godiset brinner inne för något som hänt tre dagar tidigare, så det hade jag inte kunnat göra, alltså sa jag inte så.

Du får gå och lägga dig! Bra, straffa ongen med en händelse som ska upplevas som mysig varje varenda kväll.

Jag stannar bilen, så får du gå hem. Jo jag hade ju säkert kört av E6 och släppt av min onge på andra sidan Hallandsåsen.

Vänta tills pappa kommer hem! Hallå tjena, bägge är myndiga och bägge skulle fortfarande ha väntat.

Jag säger det bara en gång till! Skitbra, då slutar jag alltså tjata sedan?!

Åh, vad härligt med vuxna söner.
Åh, vad roligt att bli farmor någon gång.
Åh vad farmor har lite att säga till om.
Åh, vad tant kommer få kämpa för att hålla käft.

2009

Min älskade Nippis har jobbat i Spanien hela sommaren och haft fullt upp. Men i fredags var det äntligen dags. Hon kom hit vid femtiden och vi drack Asti Cinzano vilket både hon och jag älskar. Jag fick jättefint armband och två fina ringar av henne som jag blev mycket glad över. När vi kände att vi var någorlunda ifatt varandra på vad som hänt eller inte hänt under sommaren så tog vi oss till hk. Vet inte vad hon längtat mest efter, mig eller vingarna ;-)
Sedan gick vi bort till Fox för att det var liveband och slöt upp med de andra. Pontan jobbade fram till 22.00 så vi, Tobias och Emelie väntade på honom. Vi gick tillbaka till hk, Veronica, Candyman och shotar. Halv ett fick vi för oss att gå bort till The Corner. Nippis skor som är AS-snygga var inte lika sköna, så det blev en taxi hem.
Hoppas du kommer tillbaka snart igen mitt hjärta.

Igår var jag inte alltför pigg. Tar på krafterna att hänga med i ongarnas tempo, så tant vilade igår. Bjöd Harrietta på middag och sedan degade vi i soffan.