I somras blev jag kontaktad av en journalist som hade hört talas om mig. Rosa, pissar på jante och har ingen åldersnoja. Min svärdotter och jag är som natt och dag, så det var roligt att artikeln vinklades till familjeband.
Förra veckan kom artikeln ut.

...firade jag i parken. En ljuvlig och minnesvärd fölsedag med familjen och vänner.

Tydligen så kallas jag även ?Rosa damen? Jag blir tydligen mer och mer märkvärdig! #deskullebaraveta
Märks man bor i en studentstad där det kommer och går folk.

Såklart vi är trötta varje morgon, trots att vi sover drygt åtta timmar. Om jag snarkar 78% av sovande tid så...

Nu har jag bestämt mig. Jag ska bli nästan hundra år. Jag ska fullständigt totalt skita i vad folk säger. Jag ska umgås med söta grabbar. Fast det gör jag ju faktiskt redan. Ja ja, jag har hittat min förebild.
Jag ser att det är några fler än jag som gillar henne för hon har några, hmmm...nååågra följare på Insta och bangar inte för något. Fast jag tänker inte börja röka igen. Troligen börja använda mer rosa, blommigt och volanger. Troligen dricka mer shot och troligen kolla på mer beachvolley. Japp, troligen.

Nu har jag varit sjukskriven 10 veckor! Vem kunde ana att det skulle ta så lång tid?! Läkaren är velig på om det är kristallsjukan eller virus på balanssinnet. Han tror att det lutar mer åt virus eftersom det då kan ta 2-3 månader att bli yrselfri. Iaf ska jag börja jobba halvtid på måndag. Jag är ganska yrselfri nu, men känner direkt av det om jag bli stressad eller provocerad till stress. Då börjar det snurra meddetsamma och jag blir lipig direkt.

Dessa veckor har jag betat av sju böcker, vilat, handarbetat och vilat mera. Jag har missat en hel del med gänget, men några ggr har jag varit med på förfester innan de dragit ut på krogen. Det känns jobbigt att vara sjuk, fast jag inte är sjuk liksom. Men jag har fått höra hundra miljarder ggr att jag måste ta det lugnt, för troligen så har det varit en kombo med stress och att jag inte lyssnat på min kropp, under en längre tid. Gissa hur svår den första tiden var att inte tänka på att fixa fester?? Varje gång jag börjat tänka "åh, vad kul det skulle vara att fixa en tema-fest" så har jag fått banna mig själv och kasta bort de tankarna. Det kommer jag nog få göra i fortsättnigen också. Kanske inte alltid, men mer sällan än förut.

Ja ja, nu är jag iaf på G och det känns sjukt bra. Friskt bra?

Det är det jag troligen har. Röntgen visade inga avvikelser på hjärnan, vilket kändes otroligt skönt att få höra. Nu när yrselattackerna kommer, så blir jag inte rädd. Jag ska få ett träningsschema av sjukgymnast, så kristallerna i huvet ramlar tillbaka där de ska vara. Jag är sjukskriven ytterligare två veckor. Jag är yr och uttråkad.

Jag har bloggat sedan 2008 och aaaaaldrig haft så här långa blogguppehåll. Attans så tråkig jag är. Lika tråkig som mitt eventschema. Suck. Men men, jag kommer tillbaka. Fast ni ska kanske inte hålla andan tills dess. Inte riktigt ännu.

Länge, mycket länge har jag sagt att jag vill ha en lång, mörk, trevlig man. Han ska ha vuxna barn och kunna klä sig själv. I lördags fick jag honom. Goingar hade bokat honom på nätet och hade ed hono till mig på festen. Där och då förstod jag ganska snabbt att han är bisexuell, för han var intresserad av de flesta. Det jag inte anade var att han även är transa. För när jag kom hem igårkväll, så överraskade jag honom tydligen. Så nu får jag vakta min garderob. Jag har inte vant mig vid att vara sambo, för varje gång jag kommer in i rummet så håller jag på att skita på mig. Men nu har jag iaf en man i huset. Japp!