I onsdags kom Tobias för att ta kort på Halmstad Prides styrelse. Bilder som vi ska lägga upp på hemsidan.

Igår hade vi förfest hemma hos mig, innan vi drog till RFSL´s schlager, glitter och glamourfest på Roots-Norre Port. Så himla mysigt ställe. Asså jag skrattar ännu då jag såg Pontan vända sig om i baren och nästan dra näsan in i två bautastora bröst. En transa som var två meter lång tittade ner på honom och log. Den scenen alltså. Iaf så var jag hemma strax före ett och dog ihjäl mig i sängen.

Idag är jag inte kaxig, vilket jag måste vara. Hej då slappelördag.

Häromkvällen fick jag besök. Asså, som vi skrattade. Det gör Nette och jag alltid när vi träffas. Jag lever på hennes energi i flera dagar. Vi pratar tråkigheter och vi pratar kuligheter. Vi äter och vi tuggar. Vi trivs.

Varje gång jag ska gå hemifrån så vet Zambo när det är dags att börja tigga. När jag tar på mig skorna, så rusar han ut i köket, slänger sig på golvet och ser söt ut, med tassarna uppdragna mot bröstet. Då kan jag inte låta bli att ge honom godis. Fast han kommer inte undan att sitta fint innan han får det. Någon rim och reson måste det ju finnas.

Så länge jag kan minnas har jag fått höra lite då och då "Jag såg en Lollo-klänning idag" Mina vänner och kompisar menar med detta att de sett en blommig, volangig och/eller rosa klänning i någon butik. En skitsnygg klänning som flera vill ha, men inte skulle passa i eller våga ha. Nu skulle jag verkligen behöva höra det. Jag ska på bröllop om två veckor och har ingen klänning att kliva i. Min garderob består av antingen svarta eller knallsvarta klänningar och det går ju ganska fetbort att ha på sig på ett härligt bröllop. Det finns massa ljuvliga klänningar på stan, men ingen är i storlek tusen. Skit mä. Så snälla ni, meddela mig skitsnart att ni hittat en Lollo-klänning. Tack på förhand liksom.

Ps. Personen som kom på att nittiosju % av alla klänningar ska ha resår i mitten, önskar jag flatlöss.

Känslan jag har för Skatan är stor. Vissa gillar inte att jag kallar henne det och jag skulle inte kunna bry mig mindre. Ibland har jag fått stanna upp och fundra på vad hon är döpt till, för så hårt sitter "Skatan" i mig. Iaf. Jag såg att vi har varit vänner på fejan i sex år idag. Fast IRL har vi varit vänner i 26 år. Det ror jag att det är och vet att om jag har fel kommer hon att rätta mig. Hon kan liksom inte låta bli. He he. Aj lavvar henne otroligt mycket och vet att det är ömsesidigt. 

Mabuting tao, fino čovjek, hieno mies, brav'uomo, رجل جيد

Det spelar ingen roll vilka språk jag använder, för det är samma känsla. FINA MÄNNISKA!

Vad är det med folk som alltid måste prata om sig själva i andras statusar? Om någon berättar att de är på månen, så måste personerna skriva att de varit där eller ska dit. Såklart man kan skriva det och man kan både be om tips på exempelvis restaurang eller ge det, men måste det vara varenda gång? Om någon skriver att de städar, så svarar personerna vad de gör eller ska göra, men gör inga egna statusar om det. Sen har vi det folket som förstör någons status genom att börja prata om något helt annat, inte fattar skämtet/ironin eller skämtar i en seriös status. Ingen fingertoppskänsla helt enkelt. Jag har braiga kommenterare, men man ser ju många skräckexempel.

Igår morse samlades vi utanför Jennie-boss parkering. Vi var tio stycken som överraskade henne och åt frukost och drack bubbel. Ja, de andra drack bubbel. Jag drack alkoholfritt och kaffe, för jag var tvungen att rusa vid halv tio. Jag skulle nämligen ha en möhippa i butiken före öppningsdags. Där var de tio tjejer som hade kidnappat den blivande bruden. Klockan tolv öppnade jag butiken som vanlig. Vid två så kom Skatan in med två stycken rabarberpajer till mig. Satan i gatan så gott det var och som jag njöt. Eftersom jag hade två stycken homeparty på fredagkvällen och inte hade tagit av mig skorna på något av dem, så skrek mina tår av både ilska och smärta. Jag var även trött som ett as och var lycklig när klockan var tre och jag kunde låsa dörren. Jag räknade kassan, släckte, larmade och precis när jag skulle gå så kom det ett par och ville såååå gärna in och handla en sak. Eftersom jag själv uppskattar det där lilla extra, så larmade jag av och lät dem komma in. De handlade sin vara och vi alla tre var nöjda. På kvällen grät jag nästan av lycka för att jag fick klä av mig, ta täcket med i soffan och burra ner mig i den. Sov, tittade tv, sov och sov. Sträckan från soffan till sängen vid tio-tiden var flera mil.

Jag är så lyckligt lottad. Inte för att jag får massa grejer, det är inte det jag menar. Jag menar att mina vänner jag har runt omkring mig visar att de tänker på mig, vilket betyder så himla mycket. Själv är jag så sjukt dålig på att visa detsamma. Jag tänker många gånger att jag ska göra något, men kommer inte till skott och vi vet ju att det ÄR ju inte alls tanken som räknas. Det är bullshit liksom. Iaf. För ett tag sedan så kom en kompis med fika. Bara sådär. För ett tag sedan så fick jag avi från posten. Det var ett smockfullt paket med massa härliga grejer. För ett tag sedan så fick jag veta vad jag ska få i fölsepresent i sommar, som ska nyttjas i november. För ett tag sedan så fick jag kusinens poncho som hon bara slet av sig och gav mig. Lite då och då får jag små saker och söta lappar av min chef. Asså jag blir så glad för allt. Det är säärlek. Särlek, särlek och mera särlek.