Några av mina gamla vänner har genom åren sagt och säger till mig att jag ska sluta tänka på alla, att jag ska sluta "ta hand om" personer som inte har det umgänget som jag har, att sluta tänka varje gång det händer något skoj att "någon kanske sitter själv hemma" Det är för att vissa utnyttjar mitt kontaktnät och beter sig sedan ego. Jag har lyssnat på dem och lärt mig en del, men ibland åker jag på käftsmällar och får se på vissa "utan filter" Jag får se att de inte alls gör likadant eller "skickar vidare" och det gäller både kvinnor och män. Jag blir först skitledsen och sedan blir jag förbannad. Sedan bestämmer jag mig för att ta bort sådan negativ energi ur mitt liv och det funkar.

Igår var vi elva stycken hemma hos mig. Vi skulle varit tolv, men en var sjuk. Jag som brukar duka, fixa bordsplaceringar och någon lek, hade inte gjort ett skit. De fick själva dra ut bordet, de fick själva duka och vi ringde efter pizza. Hepp! Men vi uppfyllde målet: Att tagga Öland och planera lite inför Öland. Nu har vi börjat nedräkningen och vi längtar.

Sedan januari och kanske längre än så, så har det varit vägarbete på Viktoriagatan. Det har resulterat i att trafiken har styrts om. Att jag nästan fått en hjärnblödning varje gång idioter har kört om hela j-a kön för att sedan trycka sig in när det blivit enfiligt är en annan historia. Iaf. Bussarna började köra förbi mitt hus, vilket jag plötsligt vande mig vid, men vanliga bilister fick inte köra över järnvägsövergången på Fredsgatan. Fattar inte varför, men skit i det. I morse såg jag att de plötsligt öppnat upp igen. Så nu går all trafik som den ska. Hörde dock att de nu ska börja på andra sidan Viktoriagatan. Svammel, svammel. Typiskt kärringar att aldrig komma till skott. Iaf. Det har inte blivit riktigt som det skulle, så nu ska det ändras. Asså...

Idag ringde jag upp till sjukhuset för att höra vad som egentligen gäller för cykling och ansträngning. Man hör ju ibland olika saker. En del tål mer och en del mindre. En del är klokare än andra. Alltså så som vi lever i det verkliga livet. Iaf. Jag ringde och frågade om jag kunde cykla till jobbet. Ca 7 minuter dit och samma väg hem. Det tyckte hon inte jag skulle göra. Lite snopet för mig. Nä, mycket snopet för mig, för många planer sprack. Hon sa att jag skulle se cyklingen och ansträngningen som motion och invänta de fyra veckorna, som jag får invänta andra saker i fyra veckor. Jag blev lite hånad för att jag kallade cykla genom stan i sju minuter för ansträngning. Fast nu efter slitet i tvättstugan imorse, så har jag börjat blöda lite och skiter i hånet/håningen/honung. Hepp på den liksom.

Nu börjar jag komma in i rutinerna igen. Fast ännu så känner jag mig inte stark nog att jobba och tvätta samma dag, vilket jag väldigt mycket snart tvingas till om jag kollar in tvättkorgen. Jag får så mycket särlek av min omgivning. Gulliga sms och mail. Igår kom goa Mikaela in i butiken. Med blommor, hallon och tidning. Särlek eller särlek? Imorse fick jag fralla över balkongräcket av Hanne. Asså! Jag har fått igång min mage och jag kommer även med kniven mot strupen hävda att kvinnors fisar luktar hallon. Hallon och ibland rosblad. 

Det låter som en klyscha, men uj vad det stämmer. Vissa, väldigt många ungdomar tar sig på alldeles för stort allvar. De är duktiga på det det gör, men de tror att de är oumbärliga och världsbäst. Då ska de gärna trycka till oss gamlingar som inte fattar något. Vi kan ju inte ett skit liksom. En del av mig vill trycka ner en tomat i halsen på dem och den mer mogna och vuxna sidan av mig skakar på huvudet och tänker "lilla vän, vänta du bara tills du blir gammal nog att förstå" För de k a n nu, men de förstår inte liksom. Jag själv fattar inte att det är så många grejer man inte förstår, förrän man fyllt kortlek med jokrar.

Jag har så fina själar i mitt liv. Jag blir varm i hjärtat av alla krya-dig-hälsningar jag fått dessa dagar. Jag blir varm i själen av all hjälp jag fått. Igår hämtade Skatan mig och den rosapimpade rullstolen. Vi skulle "Gå för vatten" i Norre Katts park. Ju fler som gick, ju mer pengar skänkte sponsorer för vatten till Afrika. Vi skrattade nästan sönder oss då vi fastnade i järnvägsspåret på Fredsgatan. Asså, jag kunde ju gå, men det var lite väl långt och lite väl mycket ansträngning. I parken hade Laxbuggarna uppvisning varje timme och mellan två visningar gick Skatan, Tobias, Lizette och jag bort till Fribergs och fikade. Senare på em så satt jag på Harrys medan Skatan och Kalle styrde upp logistiken. När de hämtade mig igen, så tog de mig till Pinchos, vilket var premiär för mig. Gott var det, men jag har inte fått tillbaka hela aptiten och blev så sjukt proppmätt. Halv åtta körde de mig hem för att sedan fortsätta ha lördag, men jag var så himla nöjd och så himla slut. Himla liksom. Somnade hos Zambo, missade öppningsnumret av ESC och vaknade lagom till bidrag fyra. Tack för att ni finns!!

Idag tittar jag på de senaste avsnitten av "Outlanders" och råder er att titta på den serien om ni inte redan gjort det. Jag gillar inte filmer där det går fram eller bak i tiden, men denna serie alltså...

Tobias nöjde sig inte med att bara lämna morsan vid huvudingången igår. Nej han ville parkera och följa med mig hela vägen upp till avdelningen. Vi skrattade gott när vi såg skyltarna vi skulle in vid och han lade upp bilden på fejan med hashtagg "syskon?" och "barnvaktvarjelördag" He he.

Läkaren, narkosläkaren och en usk mötte mig i korridoren efter jag bytt om. De ville diskutera min sövning. Det står ju som sagt i min journal att jag är svår att intubera. Operationen gick som planerat och läkaren sa, då han hälsade på mig att han var nöjd. På frågan hur många stygn jag hade, så blev bara svaret "många" Hm...Narkosläkaren sa att det stod i journalen om min intubering, men att han nu ändrat det och skrivit det i VERSALER. Så tydligen hade även han fått kämpa rejält. Jag fick en go morfinspruta när jag sa att smärtan var 8,7 på 10-skalan. Den satt i länge och Skatan som hämtade mig fick le mig hela tiden till bilen. Hon bäddade ner mig i soffan innan hon satte en härlig bukett rosor på mitt bord. Säärlek.
Jag sov hela natten och idag har jag haft sällis av Emzan som kom och gav mig en laddare till mobilen eftersom min pajat. Tobias och Lizette kom med lite inköp jag beställde, solen har skinit och jag har varit smärtfri. Let's dance, ostbågar och saft gjorde min kväll. Hepp!