Min "träningsvärk" i ryggen från afrodansen blev värre och värre. Igår då jag tränade bugg med Kalle så klarade jag inte timmen ut för smärtan. Panodil och värmedyna. Imorse vaknade jag av ontet och tog lite kraftigare smärtstillande. Efter vankande av och till så hamnade jag i soffan och där fastnade jag. Kom ingenstans. Tårarna sprutade av den skära smärtan. Försökte få tag i både ongarna och skatan. Till slut svarade Pontan och min tanke om att jag inte skulle skrämma upp honom funkade inte alls. Han kom och efter att ha fått en tid genast hos vårdcentralen så tog vi oss dit. Inte smidigt direkt. Att komma ner för trapporna och framförallt in i bilen tog ett tag. Iaf. Läkaren berättade att jag har inflammation i ländryggen. Skrev ut morfinliknande tabletter och sa att jag inte borde köra bil med dem, så därför skippade jag frågan om jag kunde skölja ner dem med vin. Efter att vi hämtat ut dem på apoteket så körde Pontan mig hem igen. Så nu sitter jag här och har torkat bort tårarna samtidigt som jag känner mig lite lullig. Konstaterar också att jag åkte hemifrån i den värsta mysklänningen. Den som är fläckig och urtvättad men otroligt skön. Ingen behå, inga målade läppar och håret på alla håll. Fatta att jag hade ont.

När jag kom hem till Nonne och Reino idag för att vara kattvakt, så märktes det direkt att Nonne varit igång. En gammal bild på mig satt på ytterdörren, annan bild med lapp i köket, två lappar på köksbordet och en goodie bag på min säng. Underbara Nonne! Tvillingarna har hållt låda och jagat varandra. Tog sats ifrån köket och rusade mot mig. Den ena rundade min stol medans den andra hoppade upp i mitt knä och med hjälp av mina lår tog sats och hoppöverraskade. Goa klor!!