Direktlänk till inlägg 10 april 2017
I torsdags morse åkte jag till Stockholm. Strax efter 07, så gick direkttåget. När jag var framme så mötte Marju mig och vi fick en timmes "ta igen snack" tillsammans. Sedan gick jag och kollade i butiker. Tröttnade i fötterna och satte mig på Jensens Böfhus med lite natchos och vin, innan Eva och Camilla dök upp. Fnitter fnitter, ge oss en flaska vin till tack. Nytt ställe, ny flaska. Sedan köpte Eva och jag Thaimat innan vi åkte he till henne och Kent. Jag blev inte så himla långvarig eftersom jag varit uppe sedan fem, med dålig sömn natten innan.
På fredagen fixade jag mig och tog sedan tunnelbanan in till Södra station. Jag hade letat på kartan efter flera secondhand butiker och ville till dem. Gå gå gå, jösses som jag gick. Till slut var jag tillbaka i city och gick igenom de vanliga kedjorna, som HM och Lindex mm. Sedan satte jag mig på ett ställe och bestöllde in mat och vin. Vi hade bokat bord för att äta med Olof och Peva senare på kvällen, men jag var ändå vrålhungrig. Jag hade precis fått in min mat, då jag fick meddelande i Stockholmsgruppen att det hade kört in en lastbil i Åhlenshuset. Just där jag hade stått en bra stund dagen innan. Sedan gick det snabbt. Massa rykte om skottlossning, bl a där jag hade varit en halvtimme tidigare. Jag hade fönsterbord och såg polisbilarna susa tätt förbi med tjutande sirener. Jag såg hur massa människor började gå som robotar med sina mobiler. Antingen så läste de, eller så pratade de i dem. Nu var det skottlossning på annan plats och terroristerna var visst flera stycken. Flera människor, vände och började springa åt andra hållet. Vad sprang de ifrån? Vad skulle jag snart få se genom fönstret? Jag pratade med ongarna och med Skatan. Plötsligt kom personalen fram och talade om att de skulle stänga pga vad som hänt. Det visade sig att nästan alla restauranger och butiker stängde. Jag grät och grät. Jag kände mig sjukt rädd och ensam och nu skulle jag dessutom bli utkörd på gatan också. Eva ringde och sa att tunnelbanan och pendeltågen var stängda. Det fanns ingen chans att få tag i en taxi och att de skulle hämta mig, men att det kunde dröja ett bra tag. Eva ville att jag skulle gå till Åhlens och det tog ett tag innan jag fattade att det var ett annat Åhlens. Vägen dit var spöklik. Folk gick som robotar med mobiler i händerna och alla butiker och restauranger var stängda. Väl framme så fanns polisen ståendes där. De svarade folk på alla deras frågor.
Väl hemma så satte vi oss på kvarterets hak och åt. Fast utan direkt matlust och jag sov dåligt på natten. Det visade sig sedan att skottlossningen bara hade varit rykte och det var det som skrämt upp mig som mest.
På lördagen körde Kent oss till Tyresö. Vi åkte till Susse. Hon och Thomas har köpt ett hus där, som de renoverat som in i bomben. Vissa delar av huset var byggt 1804. Gammalt!!
Vi hann med lite snicksnack innan de andra 9 brudarna ramlade in. Skam att jag inte har ett enda foto på denna kväll. Morgonen efter hade vi långfrukost och mys. Plötsligt ropar Susse till och flyger upp "titta, en domherre!!" Jag fick då veta att den var tydligen himla sällsynt. Måste vara lika sällsynt som en lång trevlig singelman här i Halmstad.
På centralen var det inte några poliser. Noll poliser. De var troligen på plattan där det var manifestation och på fotbillsmatchen. Jag var hemma vid åtta och sliten. Sliten som faen.
Det blev en Stockholmsresa som vi inte alls hade planerat, inte alls. Men jag och mina kära mår fint. Viktigast.
Så trött jag är på rädda män. Väldigt väldigt väldigt många män säger att de vill ha en kvinna som bjuder på sig själv, vågar sticka ut och är lagom kaxig. Check på alla tre för mig! Män som säger allt detta är det blyga och tillbakadragna männen. N...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | ||||||||
3 |
4 |
5 |
6 | 7 | 8 |
9 |
|||
10 | 11 | 12 |
13 | 14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 | 19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 | 28 | 29 |
30 |
|||
|