Ja, det är filter på bilden, men visst är han fin min lilleman?! Det bästaste är att insidan också är fin.

Oftast när jag messar till mina gifta vänner, så är det nästan alltid frugan i huset som svarar. Utom i en familj. Där är det med 90% säkerhet maken som svarar mig. Han svarar alltid med att kalla mig yngling eller unghona. Jag känner att efter de orden kan han skriva vad som helst, för han har redan gjort min dag liksom.

När man sitter tre jämngamla kärringar på stranden och har ganska mycket gemensamt och där de förbannade vallningarna ingår, då har man inte tid att lyssna på sommarpratarna. Men det finns ju andra stunder. Då rekommenderar jag Benke. Man behöver inte vara inom dansvärlden för att gilla hans prat. Attans vad bra han var och slutet fick mina ögon att tåras. Snörvel liksom.

Idag har Nonne och Reino haft inflyttningsfest. Massa med bubbel och väldigt mycket babbel. Wilma och Elvira som är Adams ongar serverade bubbel.

Vi var ca 30 st som minglade och hade trevligt.

Jag och sönerna hade med oss "Laronso" som kommer att få hänga lite på gräsmattan och lite jämte poolen.

Efter ett tag så satte Reino igång grillen och räksnacksen ersattes med köttbullar och prinskorvar på snackspinnar. Självklart fanns fet massor med bubbel.

Vissa lånade badkläder som hängde på staketet.

Andra hade med sig egna badgrejor.

Ingen kände brist på kylda drycker.

Ingen kände brist på dryck överhuvudtaget. Vinrummet stod klart och bältet med shot som Nonne fick, kommer bli mitt en dag. Det var ett löfte.

Tyvärr orkade inte Nonne hela vägen ut och missade då Pontan och jag höll ett tacktal som avslutades med att vi hoppade i poolen. Kläder, skor, glajer och smycken var på. Tobias filmade det hela. Det blev en del tappade hakor då vi slängde oss i.

Sedan var det gott med mer dricka.

Vi lämnade dem med massa disk och tog med oss skratt ända hem, för detta var den roligaste söndagseftermiddagen i mannaminne.

TACK älskade kusin och Reino. Ni är de bästaste!

Vi ligger på stranden. Vi snackar skit. Vi blir brunare. Däremellan tar vi oss en runda på stan. Igår besökte vi Hamngatan 43. Trubaduren var både söt och duktig, men där var inget folk och oss lyckades han inte fånga. Det är verkligen inte lätt att vara trubadur som ung. De kan inte det sociala spelet och vet inte när/hur de kan vara rolig och kanske slänga käft mellan låtarna. Då spelar det inte så mycket roll hur duktiga de är på att spela och sjunga. Sedan gick vi bort till lilla torg. Jag ville inte in på Bullen, utan valde mycket hellre Solsidan. Ett väldigt bra val. Tänk att det endast skiljer ett litet staket från dessa två uteserveringar. På solsidan är de sjukt trevliga och mysiga och maten kommer snabbt. Inget man kan beskylla Bullen för. Sedan var det dags för Foxen. Lemnells spelade och sedan bla bla bla. Idag har vi legat på stranden igen. Där blev vi kaxiga och ville hitta på något skoj på kvällen, så vi lade ut en status på fejan att vi letade kulighet. Marie messade och erbjöd oss en kulig kväll med massa skumpa och shot. Nu är det kvällen och jag orkar knappt sträcka mig efter vinglaset i soffan. Dessutom måste jag spotta ut körsbärskärnorna. Fatta hur strängt jag har det i denna enorma värme. Fläkten är en bra kompis nu.

Jag är dessutom glad att jag skippade after beachen idag. Något trångt på solgården!!

Håkan som har "Smycka" har varit igång igen. Han är i Malung just nu och både dansar och säljer sitt och Tony Ervings danssmycke. Just idag har det varit en stor brand där. Då passar Håkan på. Han skrev på fejan att det var hans tur att laga mat :-)

Idag stötte jag på en kompis från den forna tiden. Vi brukar stöta på varandra lite då och då och snacka lite skit. Idag var han låg. Inte samma glada goa man tänkte jag. Då berättade han att hans son fick en sjukdom i november. I mars trodde de att han blivit frisk. I maj insåg de att han inte var det. I början av juni gick han bort. Han hann fylla 20 år. När vi kramats och sagt hej då, så kom mina tårar och jag kärleksbombade mina söner. Stackars, stackars familj.