Tobias har sålt sin första fotobild. Stolt mamma. Följ honom gärna på Insta.

Det här med att puffa varandra har väl egentligen ingen riktigt fattat grejen med. Men jag har några jag puffar och som puffar mig. Roligast är när det går flera veckor och ibland några månader innan man får en puff tillbaka. För då har man glömt bort att man puffat personen och plötsligt har hen gjort en puff.

Så roligt har jag. Vad gör du?   

Pontan är i London och har det gött. Känns bra i ett mammahjärta.

Typ tio sekunder efter jag hade gjort förra inlägget så ringde telefonen. Jag såg att det var Skatan och svarade som jag brukar: Helloooo. Hon frågade vad jag gjorde och jag berättade om mitt soffhäng. Fick då höra att jag borde sätta på mig kläder och komma dit, för mitt tält hade kraschat i stormen. Kraschat är mitt ord, för det var inte så hon sa, men så jag kände det om mitt fina tält som jag dagarna innan gett MVG.

Ett fönster i tältet var sönder (googlat som en galning om köpa nya, men tydligen kan man bara laga dem), några tältpinnar var sönder, bordet var sönder och min fina lampa behöver mycket särlek. Mina nya stolar hade klarat sig. Andra grejer som legat spridda över åkern, hade Skatan hunnit samla ihop när jag kom dit. Det är en del saker jag har på min inköpslista till vagn och tält och nu ingår även stormlina på den.

Jag är iaf jätteglad för att jag hittade en portabel ugn på Rusta. Kollat ganska mycket på blocket men inte funnit någon och nu har jag en sprillans ny för 599:-

Positivt tänkande liksom: Foten i kläm? Jajjemän!!
     

Hk, vin, snack med den ena och den andra. Bort till Foxen och gäspa över bandet Sticky&The bombs. Foxen har två band de varvar med fredagar och lördagar, alltså spelar dessa band ganska ofta. Igår var det verkligen gäsp, för deras repertoar är gammal och tråkig och behöver uppdateras. Jag menar det är ju väldigt många stamgäster där. När vi beställde i baren så infann sig en stark känsla av att vi var där för bartenderns skull och inte tvärtom. Ingen ny känsla där tyvärr. Däremot så har de springande brudarna alltid ett leende över. Tillbaka på hk träffade vi fler personer vi kände och Kenneth och jag jämförde randiga strumpor. Slut på uppdatering. Välkommen soffhäng.

Det är minsann inte lätt det här med tjänstevikt och totalvikt på husvagn och bil. Fråga mig liksom. Nej, gör inte det. För då får jag fråga Roger igen. Han har verkligen både ställt upp och kollat upp. Nu tror jag dock att jag har koll och jag vet hur mycket jag får packa i vagnen. Jag såg det som att jag har gott om kilo, men Roger rådde mig att bara packa stringtrosor och genomskinliga klänningar, så jag blev lite nervös eftersom mina trosor troligen väger 15 kilo. Tobias blev också nervös när jag talade om att vikten inkluderar även passagerare, men andades ut då jag berättade att varje passagerare räknas som 75 kilo, oavsett.

Häromdagen var jag och köpte gulligt gardintyg till förtältet. Åkte ut till vagnen för att lämna saker och såg då att tyget var såå fel i färg. Faen. Så jag åkte till Anne´s tyger för att kolla in. Mama Mia, så snygga tyger hon har. Kanske inte så billiga, men apsnygga. Jag insåg iaf att jag inte har råd att köpa mera tyg till tältet som används några veckor om året och funderade på att färga tyget. Nope, det kommer inte alls att gå, sa de i färghandeln. Faen gånger två.

Nå, hur går eran bil då?

Igår skulle min mormor fyllt 100 år. Min underbara härliga mormor. Hon bodde i Las Palmas i tjugotvå år. Kom hem i maj och åkte i september igen. Så mamma och jag firade några jular hos henne. Alltid snyggt klädd, alltid fräsch, alltid fåfäng. Då hon cyklade och välte med sin rosa cykel och skadade både knä och axel så vägrade hon ha käpp. Det hade ju bara gamla människor och det var inte lönt att påpeka att hon var ju faktiskt sjuttiosex år själv. Jag satt hos henne då hon somnat in, satte på ett kasettband med favoriten Julio Iglesias, som sjöng för henne en stund innan jag öppnade fönstret, så hon kunde ge sig av. Tyvärr hamnade hennes bortgång lite i bakgrunden eftersom mamma dog sju månader senare.  Men mormors äppelkaka, köttbullar, sandkakor, rosa klädsel och fina naglar finns alltid i mitt minne och hjärta. Jag hade verkligen en cool mormor. En mormor som var ute och dansade sex kvällar i veckan och som hade karlar rännande efter sig, som hon snyggt avvisade. Min älskade mormor.

Eftersom min karaktär suger, så lyckades Jenna övertala mig om en AW i fredags. Jag har planer på att stämma TV4 för att de lägger Let´s Dance på min hk-tid. Kollade dock på tv4-play och såg att jag inte var så chockad över utgången. Både på hk och på Foxen var det ganska mycket folk jag kände, men det var bara en ok-bra kväll. Helt ok var dock den nya flaskan som kommit ut på marknaden.

På morgonen så satt väldigt mycket av min hårfärg på annan kroppsdel än på huvudet och jag insåg att hårfärgsämnet kommer bli en långkörare.

Men det fanns inte mycket som kunde paja mitt humör denna härliga lördagsmorgon för solen lös och dagen D var inne. Så efter dusch och fix, så åkte jag ut till slavarna och min husvagn. Lastade av allt jag samlat på mig och gick in i huset för att ställa in varor i kylen. Härligt välkomnande mötte mig och jag fortsatte pyssla i vagnen om möjligt ännu gladare.

På kvällen fixade jag maten och vi kollade ett skitdåligt Mello. Äntligen är skiten över. Söndagen började med en underbar frukost och mys. Sedan var det fram med verktyg och färgburkar och uppkavlade ärmar. Knallgul och skitful besticklåda fick genast ny färg. Även lampa och lite andra saker förvandlades.

Elen i vagnen testades och förtältet sattes upp för inspektion och det fick MVG. Kaffe och kaka serverades innan det sista pillet var klart och det var dags för hemgång. Energin jag samlade på mig detta dygn kommer sitta i ett bra tag. Karl-Åke och Skatan, jag tycker så otroligt mycket om er.