Så lättskrämd är jag. Mina ongar har alltid vetat om det så de har jämt "tjoat" i dörren innan de klivit in i sitt eget hem. Stefan har fortfarande inte vant sig vid mina hopp. För hoppar det gör jag. Hoppar och skriker.  När han i flera timmar jobbat i "Lillans" rum och jag hört honom hamra och väsnas, så väntar jag mig inte alls att han plötsligt ska stå jämte mig där jag sitter i soffan. Tur att min mobil landade i soffan då jag skickade iväg den i ren rädsla. Himla tur.

Som de flesta nu vet, så har Benny sålt Hk till Håkan, Anna och två skittrevliga grabbar från Harrys i Falkenberg, Peter och Pelle. Benny har i flera år bjudit oss på ett fantastiskt julbord där två öl och två snapsar har ingått. Helt otroligt nog har det funnits de som klagat på att det varit lite snålt med "bara" detta. Hade jag vetat vilka dessa var så hade jag "dratt till dem" Iaf så ville de nya ägarna visa sin uppskattning för oss vipare och ha en sk invigning. Pubbuffén innebar hur många vingar, revben och pommes, såser och natchos du orkade. Himmelriket liksom. Vin och öl kostade en skitsumma. Himmelriket gånger två. Uppskattningen vi känner är stor. Tack så väldigt mycket.

Hk hade sin traditionella VIP-lunch och detta år fick jag ta med mig Stefan.

När vi spelade Uno i lördags så var det en konstig känsla. Då kom gamla minnen upp. Som jag sa så har jag inte spelat det sedan 80-talet. Då spelade vi Uno nästan varenda helg. Bengt var med på den tiden. Alltså "Snälle Bengt" som han kallades. Vi umgicks jättemycket då. Uno och festkvällar. Han var jättesnäll våran Bengt. Han ställde alltid upp för oss och för alla andra. När två kvinnor vid två olika tillfällen försvann i Skåne, så var han den som hjälpte till mest att leta efter dem. Skallgångarna ställde han upp på i alla väder. Det skulle sedan visa sig att det var just han som var orsaken till att de var försvunna. Han hade mördat dem. Grävt ner dem, för att flera dagar efteråt gräva upp dem och gräva ner dem på annat ställe efter att ha tagit deras trosor som troféer. För drygt två år sedan gick det ett program på tv som handlade om seriemördare och bl a om Bengt. Då gjorde jag följande blogginlägg:

Aftonbladet: Bengt är en äkta seriemördare. Och då talar vi inte antal offer. Då talar vi beteende. Han återvänder till offret, betraktar sitt verk och njuter av det. Han tar troféer som han vårdar ömt och tar fram när han vill återuppleva det han gjort.
Tant-Rosa: Bengt bodde i Halmstad i flera år. Vi bodde grannar och umgicks ofta. Han var barnvakt åt Tobias ibland, jobbade som vakt på en krog i stan och jag brukade stanna kvar för att åka med honom hem och känna mig trygg!!!!

När vi spelade Uno i lördags så var det en konstig känsla. Då kom gamla minnen upp. Som jag sa så har jag inte spelat det sedan 80-talet. Då spelade vi Uno nästan varenda helg. Bengt var med på den tiden. Alltså "Snälle Bengt" som han kallades. Vi umgicks jättemycket då. Uno och festkvällar. Han var jättesnäll våran Bengt. Han ställde alltid upp för oss och för alla andra. När två kvinnor vid två olika tillfällen försvann i Skåne, så var han den som hjälpte till mest att leta efter dem. Skallgångarna ställde han upp på i alla väder. Det skulle sedan visa sig att det var just han som var orsaken till att de var försvunna. Han hade mördat dem. Grävt ner dem, för att flera dagar efteråt gräva upp dem och gräva ner dem på annat ställe efter att ha tagit deras trosor som troféer. För drygt två år sedan gick det ett program på tv som handlade om seriemördare och bl a om Bengt. Då gjorde jag följande blogginlägg:
 http://mobilblogg.nu/Tant-Rosa/2009/05/17/10:17:34/man_tror_man_k_nner_sitt_umg_.html

Det finns de som berättar på sina bloggar vad de ätit till frukost och vilken outfit de har på sig för dagen. Det gör inte jag. De finns de som tycker att jag ibland lämnar ut mycket om mig själv, att jag blir väldigt personlig. Det är ett val som jag gör varje gång och som jag står för. Sedan finns det dem som tror att jag berättar allt jag gör på min blogg. Inte alls ovanligt att jag får höra: Va? Har du gjort det? Har du varit där? Det har du inte berättat om på bloggen! Det finns alltså de som fortfarande tror jag berättar allt jag gör och allt som händer i min vardag/liv?! Lite roligt tycker jag :-)
Det som glädjer mig ordentligt är de som efter tre år fortfarande läser här och ger mig feedback när vi träffas IRL. Tack och kram på er för det :-)

Pontan har inte tävlat på ganska exakt ett år. Nu då det var dags och han fortfarande var kvar i den högsta klassen, så visste han att på pappret skulle de komma sist. Inte tränat så mycket och ny danspartner. De slog dock ut nio andra innan de själva åkte ut, så de var ganska nöjda, Caroline och Pontan. Slappetid resten av tävlingen med en skvallertidning samtidigt som han hade koll på tävlingsgolvet. Det var en lång dag och vi låg inte i våra sängar förrän strax före ett.

Frisyren är snygg när han är stillastående, men i buggen far den runt. Då lånas det spänne av kompisarna. Tyvärr hjälpte det inte, för han och Lilly åkte ut innan semi och Tobias var grymt besviken på sig själv. Jefla domare.