Benny grattade kärringen.

...tyckte jag var jättesöt i min mössa. NOT!!

...att säga hej då, för att vi skulle vidare. Vi ledde cyklarna i vimlet av allt folk i stan. Det var ju SM-vecka i Halmstad. På österskansbron såg jag en gigantisk skylt i piccasoparken och några som stod och vinkade. Det var först närjag kom fram som jag såg att det var Kimsan, Hanne, Monica och Lena.

...en enorm ostbricka. Massa ostar. Rött vin. Vitt vin. Rose och TP (turkisk peppar) Bestick och servetter i rosa såklart.

...snapsglas tolkade jag som att han och tre till bestämt sig för en rolig lång frukost. Han ville gärna bjuda oss på varsin snaps, och vad faen, man lever nunu. Klart man kan ta en snaps innan frukost en varm lördagmorgon. Han ville sedan gärna hänga på och kolla på båten. Att han lämnade bänk och de andra tre som jag bestämt mig för att han skulle träffa, hade jag inte en tanke på. 

...så satt Pontan och läste en tidning. Jag blev asförvånad och undrade vad i fridens namn detta var. Var något på gång. Det snurrade i skallen på mig, och Pontan ville gärna hänga med och kolla båten. Jag cyklade vidare och nere vid piren satt Tobias!! Han satt och kollade båten och nu sa grabbarna att hade en concorde kommit flygande så hade det fått plats i min gapande mun. Till slut fick jag se båten de pratat om: Fasttejpad på en stolpe!!!! Mera snaps.  

...skulle följa stigen, fortsätta cykla fast med stängd mun. Vid grillplatsen på västra stranden satt en man, som jag såg när jag cyklade närmre, var Stefan2. Där stannade vi för att i rosa glas med rosa sugrör dricka rosa sangria och packa upp baguetter som var inplastade och hade band av rosa snöre. Som ni ser på bilden är jag helt nollad. Varken glad eller ledsen utan bara chockad. Mera snaps.

...hade en mysig frukost med baguetter, sangria och snaps. Jag var fortfarande i chock.